Igår var jag med om något väldigt hemskt, obehagligt och tragiskt. Jag var först på plats vid en olycka där en person hade fallit tre meter framstupa ner i en betongtrappa utan att ta emot sig.
Jag vill inte gå in på detaljer men
bilden av händelsen har etsat sig fast på min näthinna. När jag skulle ringa 112 stannade hela
världen. Jag visste inte numret. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag stod
där med mobilen i handen och gick in på kontakter och sökte på A som i Alarm.
Det tog flera sekunder innan jag slog 112. Jag lyckades säga adressen och vart
de skulle stanna ambulansen. Gabriel kom och han hämtade en granne. Tillsammans
drog vi ner mannen på trappavsatsen, vände honom och jag och grannen gjorde HLR
på honom. Allt var så hemskt. Personen avled senare på sjukhuset.
Har mått så
dåligt över allt. Jag tänker så mycket på de anhöriga som fick se allt. Att
deras liv ändrades på 1 timme. Jag har erbjudit min hjälp vad som än kan tänkas
behövas göras. Är så ledsen för deras skull.
Gabriel var
tvungen att åka strax efter olyckan och jag var själv med barnet. Jag kunde
därför inte städa upp allt. Jag kunde inte ens ta hand om Antonio. Fick gå hem
till en granne för jag var i chock. Grannen som var med och gjorde HLR skurade
trappen. En ängel. Jag mådde så dåligt över att jag inte kunde göra det.
Idag stod en
hink där med brunt vatten, trasa och borste. Det luktade järn i trappen. Jag har fått hålla för ansiktet varje gång
jag tagit hissen eller trappen. Är så känslig mot dofter. Kände att jag var
tvungen att städa upp det sista. Såg fastighetsskötselbilen komma och gick ut
och frågade om hjälp att tömma hinken och slänga den. Nu är alla spår borta men inte bilden i mitt
huvud. Jag ser den så fort jag blundar. Jag tror alla inblandade mår dåligt
idag. Inte bara jag.
Jag har tänt
ett ljus här hemma och skänker tankar och styrka till min vän som var den
närmaste anhöriga. Är så djupt ledsen för min väns skull. Har
pratat med min vän idag. Sagt att det bara är att ringa när som. Städning, plocka
bort något, matlagning, sällskap m.m.
Nej Gud vad hemsk!! Du ska vara stolt de flesta skulle bara springa därifrån av rädsla.
SvaraRaderaMånga kramar !
Skickar mina tankar till dig och din vän. Jag känner med dig. Blev helt tårögd av ditt inlägg. Förstår helt den där känslan av att man glömmer av larmnumret.. har själv vart med om det när de väl gäller o man ska skynda sig så får man hjärnsläpp...
SvaraRaderaFörsök att ta in många nya fina intryck som får de jobbiga att blekna och känns efter vad du orkar och inte orkar göra osv.
Kram!
Nej men fy vad hemskt!! Mår dåligt bara jag läser detta, man förstår inte riktigt vad man ska göra när man är i chock tillstånd. Stackars dig också dom fick se detta ....
SvaraRaderaTack Marlene och ni andra grannar som hjälpte min mormor när hon hittade morfar! Å mormor å alla vi andra anhöriga är jätte tacksam för att ni fanns där!
SvaraRaderaTack än en gång å kram!
// Emmelie ( barnbarnet med dottern Isabella)
Tack Marlene och ni andra grannar som hjälpte min mormor när hon hittade morfar! Å mormor å alla vi andra anhöriga är jätte tacksam för att ni fanns där!
SvaraRaderaTack än en gång å kram!
// Emmelie ( barnbarnet med dottern Isabella)
Emmelie: Vi gjorde det vi kunde. Din mormor slapp se allt då jag bad henne gå upp till mig med det samma. Hon har varit här idag och vi har pratat lite. Att jag finns här och att hon får låna Hiro (hunden) om hon känner sig ensam. Hiro känner sig trygg med din mormor och är ju ofta där och hälsar på. Så jag sa att han kunde sova med henne när hon ville.
SvaraRaderaDet var jag, Gabriel och en granne som heter Henrik.
Jag var först på plats. Bad din mormor hämta Gabriel och stanna hos oss med Antonio, samtidigt som jag ringde 112 och försöka överblicka situationen. Gabriel i sin tur hämtade Henrik för att dra ner din morfar och vända honom.
Sen gjorde vi allt vi kunde tills ambulansen kom. Ambulanspersonalen kom på 2 minuter och var väldigt proffsiga.
Sen var det någon som såg oss från marken och hjälpte ambulanspersonalen och sprang upp med väskor. Sen en kille som heter Daniel kom i efterhand och plockade bort slangar m.m som parsonalen använt. Henrik torkade upp allt och jag gjorde det sista idag.
Det är underbara männsikor som bor här!
Jag beklagar verkligen allting. Nu får ni ta en dag i taget denna vecka.
Hälsa Isabella grattis på 3årsdagen (minns jag rätt, var det 3)(och visst fyllde hon år nyligen)?
Kramar
Gud vad hemskt:( som andra skriver var stolt över vad ni kunde göra. Beklagar även sorgen till familjen<3
SvaraRaderaJo jag har pratat med både mamma och mormor flertalet gånger både igår och idag och vet att de gav er blomma å choklad. Mormor är så otroligt tacksam och tids nog kommer hon nog både "låna" hiro och Antonio :)
SvaraRaderaJo Isabella fyllde år igår, alltså samma dag som morfar dog :( å ja hon fyllde 3 år.
Ska hem till mormor en sväng imorgon när jag ska till Västerås.
Fy så obehagligt! Och den stackars människan hade m´barn med sig också? Förstår verkligen om man hamnar i chock efter något sådant.
SvaraRaderaNej, barnet var mitt och han var kvar i lägenheten.Inget barn behövde se något hemskt.
SvaraRaderadu är vin <3 söt och sån
SvaraRadera/17 årig mamma
http://www.youtube.com/watch?v=SAG4wFcWunE
SvaraRaderalyssna på den här <3
/mammaledig, erika
Fy så fruktansvärt. Blir verkligen ledsen när jag tänker på hur ett liv avslutas på ett sådant tragiskt sätt. Bra att du var på plats och var så modig..
SvaraRaderaFy va hemskt! :-(
SvaraRaderaUsch vad obehaglig upplevelse att möta. Riktigt starkt av dig att hjälpa till. Förstår att det var svårt att veta på direkten hur man skulle agera. Först när man varit med om något sådant som man vet hur det känns. Lätt att man hamnar i chock.
SvaraRadera*Tänker både på dig Marlene och familjen till den avlidne*
Tack för att du hjälpte min mormor och gjorde allt du kunde för min morfar
SvaraRadera