söndag 29 mars 2015

Antonio lär sig cykla

Igår Gick Antonio och jag upp tidigt. Klädde på oss och gick ut med hunden. Sen hem och åt frukost. Efter frukosten var det dags för den omtalade överraskningen.
Vi klädde på oss och gick ner till förrådet. Där förklarade att han hade ju fått en cykel förut men hade inga stödhjul. Nu är det vår och då kan man cykla ute. Så jag skulle ta med honom till cykelaffären där han skulle få stödhjul monterade på cykeln.

Vi promenerade till cykelaffären och där fick han välja en cykelkorg till sin lilla cykel och så lämnade vi in cykeln för montering at stödhjul och pumpning och däck. (Farmor har lovat att betala som en liten present)

Sen När hans cykel var klar och vi kom dit och han skulle prova den så kunde han inte cykla. Han trampade bakåt vilket ledde till bromsning.
Lagom till när vi skulle ta oss hem så ringde pappa som hade kommit hem från Köping. Han mötte upp oss och så fick Antonio träna på att cykla ända ner på stan där vi skulle äta pizza på pizzeria. Efter Pizzan cyklade han genom stan till TGR där jag lovat honom att han skulle få välja ett spel. Sen cyklade vi ända hem. Och sen släppte allt. han kunde cykla själv. Trampa framåt och styra med styret. På kvällen när solen var på väg ner gick jag och Antonio ut och cyklade på Koppalunden. Han var s¨duktig. Jag var stolt som en tupp över min son.
Tyvärr satt stödhjulen lite för lågt så bakdäcken spann ibland så cykeln stannade.
men det löste vi imorse genom att vara på plats vid öppning på Cykelringen för att höja stödhjulen. S nu är det bra och han kan cykla helt utan att man behöver putta på nåt.







lördag 14 mars 2015

Vilodag på landet. Ladda batterierna

Jag var på väg att stiga upp imorse, men efter en tuff vecka kom jag inte upp ur sängen. Jag var ju tillbaka i skolan i måndags efter en tid hemma efter min operation. Har varit yr och allt har bara varit lite jobbigt. Nätterna har jag vaknat av attacker och jag har fått lov att stiga upp och ta en spruta. Detta leder givetvis till för lite sömn. Så idag sov jag, och sov och sov. Gick inte upp förens 09:30 tror jag. Jag packade för att gå till skolan men mitt huvud snurrade och jag kände mig så otroligt trött. Jag bestämde mig för att sitta lite vid köksbordet i stället någon timme för att sedan åka ut på landet och andas frisk luft. Var länge sedan jag var utomhus. (Då räknas alltså inte färderna till och från skolan. Haha).

Jag har pluggat lite fysik idag. Notis om det förresten. Kursen heter inte fysik, utan kursen heter "Statik, Mekanik, Naturvetenskap". Jag säger fysik för det är kortare att säga, och fysik tycker jag ju om.

Hur som, satt lite hemma och försökte, sen åkte vi ut på landet. Vi åkte till Gabbes kusin. Jag tycker väldigt mycket om att vara där. Det är en stor gård. Ett hus att bo i, lada med stall, småstugor, vinkällare m.m. Det finns skrymslen de inte ens har utforskat, och ni vet hur jag är. Älskar övergivna platser. Jag tycker mycket om att gå runt där och kika. En gång så såg jag en dörr i deras lada som var igenbommad. Vi gick runt på baksidan men kom inte fram för det var övervuxet av buskar och träd. Men sen på hösen gick det att komma fram. Då hade de hittat en utbyggnad på baksidan, med en stor öppen ingång. Därinne fanns en gammal hästvagn, kärra, redskap, lådor, brädor m.m. Jag fick klättra in där idag. Å så himlaspännande. Det mesta var mycket gammalt, sönder och rostat, men visst fanns det fynd!!
I en rätt så fallfärdig lada så ser man inte vad som finns uppe på det lilla loftet för det ligger en gammal dörr för. Jag blir helt tokig. Är så nyfiken.
I sommar har jag erbjudit mig att gärna hjälpa till att rota fram allt.
Gården är från sent 1800-tal. Vet inte alls hur gamla vissa av sakerna är.

Var ner i deras jordkällare i alla fall. Jag tycker om att gå runt där och kika på allt gammalt. Undra hur  det var där förr? Kanske full aktivitet. I de små stugorna kanske det bodde dräng och piga.

 Gabriel och Antonio tittar på hästarna. Antonio hade gått till alla hagarna och letat.

Lyckans dag för Hiro som fick gå lös hur mycket han ville. Ändå skulle han hänga efter mig och hoppa upp med sina leriga tassar.
 Med en stege här skulle jag kunna se alla saker som finns där uppe. Titta så gammal ladan är. Den är så fin.
Jag frågade om de använde jordkällaren. Fick till svar: Har du inte vart ner? Gå ner du.
Här har jag dragit upp dörren. Först var det en läskig trappa ner. Sen en dörr med en gammal nyckel och ett stort lås. Bakom den dörren fanns en dubbeldörr som ledde in i källaren. Jag stack mest in huvudet. Hade ingen ficklampa. När jag backade ut långsamt och stängde dörrarna efter mig så såg jag alla spindlar ovanför mitt huvud. Jag tycker spindlar är mycket obehagliga men bet mig i läppen och tog det jävligt chill.
 Underbart att alla gamla nycklar sitter kvar i låsen till de mindre stugorna.

 Antonio. Min son.

Huset håller på att byggas ut. Gabbes faster och hennes man var där för att hjälpa till. Det är så mycket som skall göras. Huset, två barn, hästar, katter, och hela gården. Så att vi kommer blir ju roligt för barnen. Ja, ena är inte ens ett halvår, men Liam och Antonio leker så bra ihop. Ljudnivån låg på topp från att vi kom, tills att vi åkte hem.

 Och elen ser bra ut?


 Lite gamla redskap i den gamla ladan.
 Liam och Antonio sitter i trädet och kollar på när det byggs.








 Här går vi längs en landsväg för att slänga sopor.
En gammal grund på utkanten av en åker. Kanske har det stått en liten förrådsbod där för länge sedan. Nu låg det taggtråd där.
Liam, kan du vara snäll och ta omvägen genom vattenpölen? Haha. Jag hann själv rädda min egen unge då han inte hade stövlar på sig.
 Dags för hemfärd. Vi tog en annan väg hem än vad vi brukar.
 En övergiven gård!!! Hit måste jag tillbaka för att kika någon dag.
På höger sida om vägen så fanns ett uthus med en källare under. Stanna bilen! Jag sprang ner och kikade in. Tyvärr inte rätt objektiv på kameran för att få en bild hur det såg ut där inne.
Hit måste jag tillbaka. En hel gård som är gammal och övergiven. Kommer bli fina bilder. Tyvärr satt familjen i bilen. Jag ville bara gå och fota och utforska denna fina gård. En annan gång.


Imorgon hoppas jag på att orka plugga. Tentaplugg delux.

Puss på er

måndag 9 mars 2015

Läkningen. Hortons operation. Spg-stimulering.

Efter min operation där det sattes in en mottagare i mitt huvud så har läkningen gått bra. Tänkte visa hur otroligt mycket som hänt på en vecka.

 Dag 1.

 Dag 2.

 Dag4.

 Dag 8.

Det syns inte så mycket på bild, men i verkligheten ser det ut som om jag dragit ut en visdomstand och är svullen.
Jag är mycket trött och yr idag, men skall nu åka till skolan och göra mitt bästa.

söndag 8 mars 2015

Krya-på-dig-blommor

Har fått fina blommor. Men även besök, godis och sällskap. Hjälp med att få i mig nåt och sen städhjälp.

Idag är jag på benen. Inget sängliggandes alls. Jag diskar, tvättar, dammsuger, klipper håret på ungen, städar, plockar. Nu är Grabbarna och handlar lite så jag har pluggat nån timme, men har paus nu för jag blir så fasligt yr emellanåt.





Tydligen har det blivit vår medan jag har legat inomhus och läkt. Jag är så sugen att köpa mig lite nya vårkläder. En kjol och en blus. Kanske ett par sandaler. Men inte denna månad. Gjorde av med 700 kr igår. På en bok. EN BOK! Ska köpa en till bok nästa vecka, måste bara få reda på vad det är för bok som gäller.

lördag 7 mars 2015

Bilder från operationen. SPG-stimulering mot Hortons.

Jag bad personalen på op kanske ta lite bilder under själva operationen, då detta är mitt livs största operation. Jag fick till svar att det hinner de säkert inte. Men åh så roligt. Kollade bilderna idag då jag mår bättre, ca 20 bilder finns det från operationen när de har satt in mottagaren. Kul va?

Så här nedan på bilderna ser ni hur mottagaren är på plats i mitt huvud. Jag var väldigt trång så operationen tog ganska lång tid. Sen höll de på ganska mycket, så det är därför jag svällde upp så satans mycket efteråt.

När jag kom till sjukhuset så hade jag redan mitt rum (inte eget rum), och min säng på Neurokirurgavdelningen 65 B, satte jag genast igång att räkna lite matte. Något annat fanns inte att göra. Jag pluggade tills det var dags för film i mobilen och läggdags.

 Här är min säng som inte alls var så skön. En säng och ett litet bord. Just den här sängen gjorde så jag fick så ont i ryggen och inte alls kunde somna. är alla sjukhussängar så?

 Här är det nästa dag på eftermiddagen. Min operation hade blivit uppskjuten. Jag skall precis få alla sladdar ichsövas. Allt gickså fort. De visste precisvad de skulle göra.

 Uppkopplad och klar. God natt.

Nu är mottagaren efter mycket fifflande insatt i huvudet på min vänstra sida.




 Man ser mina fötter och min näsa där på operationsbordet.



 Nu är det dags att sy igen mig.


 Den här bilden hade blivit 100% coolare om samtliga vänt sig om och poserat med varsitt verktyg.;)



Här är jag på neurokirurgiska intermediärvårdsavdelningen (NIMA). Här vårdades jag efter operationen. Direkt när jag vaknade så fick jag världens hortonsattack i huvudet. Jag skrek och slängde mig, samtidigt så fanns inga krafter då jag precis vaknat ur min narkos. Jag minns ej om vi tog två eller tre sprutor på raken. Läkare stod omkring mig, och sköterskor. Jag minns att jag skrek och skrek. Jag minns att en sköterska höll mig i handen ett tag, sen fick jag klara mig själv när attacken gick ned.

Man får vara beredd efter en sån här operation att attackerna kan komma i mängder och vara jättestarka det första dygnet.

Jag hade nålar i båda fötterna, i händerna och i armen. Sladdar på bröstet och dropp. Hur jag än låg gjorde allt så ont. Jag grät, jag led. Men så fanns Elin. Elin gav mig all morfin jag ville ha. Elin hämtade vatten och nyponsoppa. Elin fyllde en handske med varmt vatten så jag kunde gosa. Elin jobbade inte bara på automat utan hon jobbade med kärlek och jag vet inte hur jag hade klarat mig utan henne.

Här är Elin. Hon jobbade dag. Så den hemska natten fick jag klara mig utan henne. Men det fanns mer snälla sköterskor/skötare. =)
 
Morfin i stora lass. Jag tror jag bad om lite för mycket för jag spydde som fan på morgonen. Skakade och det var som om jag hade magsjuka. Det var så himla hemskt. Jag skakade och ryckte i hela kroppen i tre dagar efter operationen. Dels sövningen men, dels smärtan, men även alla mediciner på tom mage. Efter tre dagar blev magen bra. Jag har fortfarande en massa skit i kroppen så här 6 dagar efteråt.
Här är sent på tisdagskvällen då Gabriel hämtar mig på sjukhuset. Får åka rullstol ner till parkeringen. På denna bild syns verkligen svullnaden och min smärta.