Kroppen efter förlossningen. 1 år senare.

Här kommer de efterfrågade bilderna på hur jag ser ut idag. Exakt 1 år efter förlossningen.

Tänkte vara så där stark kvinna som ni så fint kallar det och lägga ut bilderna på min kropp efter förlossningen igen. Mest för min egen skull. Vill se hur jag har förändrats under årets gång.

I mitt djupaste hjärta trodde jag aldrig att det skulle gå. Jag tränar ju inget så trodde inte jag skulle få på mig några jeans igen.

Har solat solarium 4 ggr nu och man ser ju mycket snyggare ut. Huden blir så jämn och fin. Apropå hyn. Minns efter förlossningen att jag inte kunde ha smink på mig. Det ramla av på någe vis. Påsarna under ögonen hängde ner till hakan. Nu har huden återhämtat sig och den är fin igen. Påsarna är borta. Kom på det när jag tittade mig i spegeln efter solningen nu på kvällen och såg att jag inte såg så död ut längre. Allt har gått så sakta så man märker inget.

När jag stod där framför spegeln med en lätt fejkad solbränna, så tog jag de där bilderna ni efterfrågat efter en lång tid. Hur jag ser ut idag. Och nåde den som påpekar att mina stora bomullstrosor är för stora! Vet ni hur sköna de är?! Haha. Det mesta som inte är sprojlans nytt här hemma är för stort. Hänger lite här och putar lite där.

Har fortfarande en massa hängig lös hud på magen som inte syns på bilderna eftersom jag står upprätt.  Det är typ två nävar lös hud. Sen har jag lite bristningar. Syns inte lika tydligt när jag solat men ni kankse ser dem. Inget farligt. Har egentligen från magen, sidorna ner till knäväcken, men de som var så långt ner på låren har suddats ut lite. De på sidorna är starkast. De kan man känna med fingertopparna. Är som ärr. De på magen är mest apelsinhud som kanske ger med sig om jag ger det 1 år till. Vad vet jag?

 

Ska i alla fall sola några gånger till så jag når den där brännan jag är ute efter. Sen håller jag ju på att ljusa upp håret. Blir varje gång jag färgar utväxten. Bleker då utväxten i underhåret. Sen i februari ska jag bleka tänderna. Ska få ett Hollywoodsmile. Va fräsch man känner sig=)

Svar på en läsarfråga ang vikten efter förlossningen

Svar: Tack Lisa. Självklart tar jag inte illa upp. Är väldigt öppen med min kropp då jag inte tror att de flesta är supersmala, har magrutor, stora bröst och har en brun bränna året om. Här har ni mig. En tjej som ser ut lite mer som ni. Och vi ska älska oss själva!!! Det ni inte tror är att många killar gillar att det finns nåt att ta i. Min tjejkompis bloggade förut om att hon höll på att gå ner i vikt. En förebild och en efterbild. Mina killkompisar som satt bredvid sneglade över min axel. Båda tyckte hon var snyggare på före bilden, där hon var lite rundare, hade fomer. Hon är ju vrålsnygg hur hon är ser ut men det var så kul att killarna var helt överens om att bilden där hon vägde mer var den snyggaste kroppen.
Jag är helt övertygad om att man kan bli snygg och man utstrålar det. Så tro på er själv, stråla självförtroende, så tycker andra att ni helt plötsligt blev lite snyggare.

Här är mitt blogginlägg som handlar om
"vikten och kilona efter förlossningen"

Gratulerar. Ni med era små nätta tonårskroppar där kilona bara rasar. Varje dag försvinner 3 kilon. ;) Min försvinner inte. INTE! Hahahaha. Kilona står stilla. Däremot har huden dragit tillbaka sig så mycket det går. Nu är det nog stopp. Huden på magen förblir nog som den är nu. Och om jag tappar fler kilon återstår att se. Men jag är nöjd. Mycket nöjd med mig själv. Sen önskar jag så klart gå ner 10 kilon till så kläderna sitter bättre men jag mår ju inte dåligt över min kropp. Gabriel sitter som en böld på ryggen på mig vilket måste betyda att han tycker jag är mycket attraktiv kvinna. Man kan ju inte annat än att känna sig vrålsnygg då.
– Nej sluta Gabriel, fnittrar jag som en annan 14åring, fast i själva verket mår jag så bra när han är på mig.

• När jag var gravid gick jag upp från 58 kilo till 81 kilo.
• Tre veckor efter förlossningen hade jag gått ner från 81 kilo till 73,2. (7 kilo var förlossningskilon, det vill säga det som försvinner i och med att bebis och annat jocks kommer ut under förlossningen)

Nu till det roliga. FAN FAN FAN!

3 månader efter förlossningen har jag gått ner…. Trumvirvel.. Från 81 kilo till 69,1. Det är 11,9 kilon.

Så från tre veckor efter förlossningen till 3 månader efter förlossningen har jag bara gått ner 4,2 kilo. Alltså på 2 månader och en vecka har jag gått ner 4,2 kilo.  Det är ju vad vissa av er tappar dagligen!!!!

Här är bilder på mig innan förlossningen. Så inte så konstigt att man ser ut som man gör.

De andra bilderna är från idag. Det är inte så att jag vill flascha mig, utan jag vill visa er hur kroppen har blivit nu. Jag skäms inte och hoppas att inte andra mammor gör det heller. Hoppas mina bilder får er att vara stolta över era kroppar. Nu när man ser hur stor man var innan, så är det inga konstigheter att huden hänger. Sen har alla olika kroppar och för vissa drar huden tillbaka sig så man ser ut som innan och för andra så hänger huden livet ut. Helt olika.

Inga ögonfransar kvar

Jag har tappat ögonfransar sedan jag var gravid och ännu mer nu efter förlossningen. Det finns inget att sätta mascara på. Och på ena ögat är det ett glapp mellan fransarna där det är helt tomt.

Man kan typ räkna fransarna. 10 på ena och 12 på andra. Det är ögat till höger ni kan se glappet på. Nästan längst ut på ögat. Funderar nu på att köpa sån där eyelash serum. Frågan är bara vilken. Ett märke kostar 349 kr och det andra 999. Är det skillnad från märke till märke eller har det kommit så många olika att de pressar ner priserna för konkurrensens skull?

Vilket märke ska jag välja?
Tappar jag allt igen om jag slutar med serumet? Kommer jag någonsin få tillbaka den längd jag hade förut?

Mamma, eller mamma OCH pappa

Vi är båda föräldrar och vi delar på ansvaret. Jag skulle bli tokig om vi bodde ihop, hade en bebis men allt föll på mig. Jag har tagit upp det tidigt, att så får det inte vara. Andra saker jag har tagit upp är att varför skall nagelklippning, saltlösning i näsan och tvätting vara jag som gör. Så nu gör båda det.
Det var så fint när Gabriel klippte hans små naglar.


Jag tog upp småsakerna tidigt så att det med tiden inte blir en vana att det är jag som gör vissa saker. Vi är ju två.

I dagsläget går allt superbra. Jag gör ju mer då han jobbar, men vi försöker ändå lösa saker och ting så inte jag skall kolappsa av utmattning/sömnbrist. T ex; Varje natt fredag till lördag har jag sovmorgon och får sova hur länge jag vill. =)


För hur ofta har man inte hört talas om killar som sagt någon dum jävla fras till sin tjej när det gäller att ta hand om en bebis.

• Jag är helt slut. Jag jobbar ju, du är bara hemma.
• Jag byter gärna med dig (jobbet mot att vara hemma) (när båda vet att det är uteslutet då pappan tjänar mer, eller mamman gärna vill vara hemma) Så taskigt att säga så. Man kanske gärna vill vara hemma, men det betyder inte att man vill göra allt själv. Ta hand om HELA hushållet och en bebis.
• Jag är trött, jag har jobbat (för det verkar vara svårt att få in i deras huvuden att ta hand om en bebis är ett jobb 24/7 och inte bara 8 timmar om dagen)

Kommer ni på flera fraser?


Det är vi kvinnor som får avstå från fest, drinkar, nikotin, snygga former, vissa maträtter och en kropp som inte gör ont i 9 månader. Vi kräks, mår illa, får ont, går upp 10-40 kilo, får avstå från en massa saker vi tycker om. Det är vi som inte kan röra oss mot slutet, inte kan träna, inte kan cykla, inte kan springa. Inte ens se marken under våra fötter. Det är vi som får gå igenom en förlossning som inte alltid är så "smärtfri". Det är vi som efteråt får hängande hud på magen, pattar som hänger ner i golvet och en mutta som aldrig kommer bli sig lik. Och när vi gått igenom allt detta, förväntas vi då ta hand om en bebis på egen hand?!


Man är två om ansvaret.



(Detta har inget med Gabriel att göra, så ingen tror det. Ovanstående är vad jag tycker generellt.)

Svar på en läsarfråga ang hur magen ser ut efter en förlossning

Jag kan inte svara på hur kroppen återhämtar sig då det är olika för alla.

Vilket tjat det börjar bli om att det är olika för alla, men det är ju så det är med både kroppen och bebisen.
Hur som helst så blir man inte smal efter förlossningen. Man ser ju fortfarande gravid ut.


Detta har hänt med mig på 3 veckor:
• Nu har det gått 3 veckor och magen har dragit tillbaka sig kolosalt mycket. Nu är det bara en massa lös hud som hänger. Jag kan inte heller träna, om jag nu skulle vilja, pga. operationen jag gjorde när jag sprack så mycket i underlivet under förlossningen.

• Den mörka randen på magen är kvar och jag har inte märkt att den har börjat att bleknat bort än.

• Min hy i ansiktet förändrades då jag födde barn men har nu blivit som förr igen.

• Jag har inte tappat något hår än, vilket jag har hört många kvinnor/tjejer säga att dem gör när de fått barn.

• Mina bröst blev två storlekar större när jag var gravid men har nu krympt tillbaka. Jag vet att de inte är små, men för mig känns de pyttesmå då de på bara tre veckor blivit två storlekar mindre. De är även lite mer ”hängiga”, (hängiga är inte rätt ord, men annan form då) än innan jag blev gravid, men det tror jag händer de flesta. Rätt?

Gå ner ett par kilon.
Nu tänkte jag gå ner 23 kilon. För det var så mycket jag gick upp när jag var gravid. Ni frågade aldrig hur mycket jag hade gått upp och bara för ni var så respektfulla så skriver jag ut det nu. Jag gick upp från 58 kilo till 81 kilo. Jag vet ju innerst inne att 58 kilo bara är att glömma så 23 kilon ska jag väl inte satsa på. Men jag ska sätta en målvikt på 62 kilo. Så 19 kilo ska jag gå ner. (Försöka gå ner).



Kilon som förvann i och med förlossningen:
3 dagar efter förlossningen hade jag gått ner 7 kilon. Antonio vägde 4 kilo, moderkakan och vattnet väger ju X kilon. Så jag kanske hade gått ner några hekton på egen hand.



Socker, godis och bakelser?
Jag har aldrig tyckt om bullar, tårtor och sötsaker, men de tre sista månaderna i graviditeten smällde jag i mig sånt. Jag tyckte det var supergott, jag ville äta de, jag tillät mig med gott samvete äta de. Dagen efter förlossningen var mitt sötsug som bortblåst. Idag kan jag inte äta tårtor och bullar, precis som förr.

Så min viktnedgång består mest i att äta som jag brukar. Kan ju försöka undvika snabbmat då, skulle vara det. Bara att vänta för man rasar ju inte flera kilon i veckan. Vill påpeka igen att jag inte får träna eller anstränga mig för jag har fortfarande massa stygn i mitt underliv.



Idag vägde jag mig igen.
Har väntat med att väga mig. Har inte varit så nyfiken. Men idag tyckte jag att jag såg mycket smalare ut så nu på kvällskvisten drog jag fram vågen.

Från 81 kilo till 73,2. Det är 7,8. Bara 8 hekto mer än sist. Va fan!!! Jag trodde jag hade gått ner typ 10 kilo. Jaja, magen har blivit mindre i alla fall. 11,8 kilon kvar till min målvikt.

Hur magen ser ut på mig 3 veckor efter förlossningen

Så här ser min mage ut 3 veckor efter förlossningen.

Även om jag inte gått ner mer nu, 3 veckor efter, än 3 dagar efter, så har magen definitivt blivit mindre. Jag ser inte så gravid ut längre.

Kommer den här lösa huden på magen dra ihop sig eller kommer den alltid att hänga där? Jag vet ingeting. Jag vet bara att jag hoppas komma i mina gamla kläder snart.

Hoppas man är på bättringsväg då

Har mest legat sjuk i två dagar nu. När vi var på BB i förrgår sa dem ca två dagar till och idag är dag två. Så vi håller tummarna att jag känner mig frisk imorgon. Då ska jag tvätta håret, fixa mig och åka till Erikslund shoppingcenter och köpa mig nåt fint. För idag har jag, JAG, legat i mjukisar i soffan hela dagen. Sov inte alls något i natt. (Jag ligger helst inte bort en hel dag men har ju mått så himla dåligt).
Att jag ligger sjuk beror på hormoner och mjölkbildning i brösten. Har på nätterna legat med 3-4 täcken och bara skakat. Lakanen är dyngsura. Orkar ingenting.

Tabu? Varför?
Innan jag födde visste jag inget om att man kunde spricka på insidan. Ingen hade sagt något, aldrig hört talas om det, inget man lärde sig i skolan…

Vid förlossningen fick jag ju en sfinkterruptur som jag skrivit lite lätt om. Det är en bristning i ändtarmens ringmuskel. Detta innebär att enstaka muskeltrådar eller en större del av muskeln skadats. (för mig del större delen). Muskelfibrerna har sytts ihop efter förlossningen. Dessa håller nu på att läka. Stygnen försvinner av sig själva.

Till er som är gravida:
Att spricka vid en förlossning låter skrämmande. Man kan spricka utanpå och inuti. (jag gjorde båda) Detta var inget jag kände av vid födseln. Inte så att jag kände att ”oj, nu gick något sönder” Smärtan kom efter att jag varit på operation och flyttats från uppvaket till BB. När all smärtstillande gick ur kroppen. Och nu går jag här hemma, kan inte sitta. Får ligga på sidan eller stå. Får även ont av att bära bebisen för långa stunder. Så försöker hålla mig till att bara lyfta och förflytta honom.

Gå på toa är en historia för sig. Men ett tips om man spricker: Det kan svida när man kissar. Till en början kanske man inte ens kan sitta på toalettsitsen så då kan man stå i duschen och kissa. Så smorning om kan man sitta på toan, då kan man ta duschen och spruta samtidigt som man kissar. Funkar även vid urinrörsinfektion.

På BB finns små duschar på alla toaletter så man kan spruta med ljummet vatten när man går på toa.


Jag väljer att skriva öppet om detta då jag själv hade uppskattat att veta lite mer om vad som kunde hända och hur det var efteråt. Varför är det så mycket med en förlossning som är tabu? Som ingen säger högt?

Någon berättade för mig innan förlossningen att när man föder barn är det inte så att man krystar med nå magmuskler och ut kommer bebisen. Ofta är det så många tror. Nej, man ”bajsar” ut bebisen. Så jag tog med mig den informationen och det gick lättare då jag visste med vad jag skulle trycka.

Gabriel och jag gick på föräldragrupp varje tisdag innan förlossningen. Där fick man lära sig en massa nyttigt som ingen av oss hade den blekaste aning om. Vi tyckte det var nyttigt för båda två att vi valde att gå dem kurserna.
=)

Det är skillnad på att ge tips och att lägga sig i

Jag uppskattar inte att folk på bloggen eller på facebook lägger sig i hur jag ska göra och inte göra på min bebis. Däremot är jag mycket tacksam för tips och råd på hur jag kan göra. Jag skiter fullständigt om hur du gjorde på dina barn etc. Att du tror att alla barn är som dina barn.
ALLA gör OLIKA! Helt olika. Alla barn är olika. På BB sa personalen olika för det finns inget rätt och fel, alla föräldrar gör som de vill och vad som känns bäst för dem.

En läsare skrev till mig förut att hon inte skulle amma, och då hade barnmorskan sagt att det borde hon för bla bla bla. Om den här mamman valt att inte göra det så har hon valt det. Tycker att det är upp till var och än.

Vilka produkter man använder till sitt barn. Finns massa olika, naturprodukter, apotekets, lätt parfymerade m.m. Jag vill aldrig höra att: ”det där ska du inte använda på ditt barn för när jag gjorde det på mina tre så blev de röda”. A, men nu gör jag så här på mitt sätt och det funkar.

Puder eller salva på rumpan? Det väljer DU som förälder.

Inte en ända gång sen vi fick våran bebis har jag sagt till Gabriel, ”nej, så där gör man inte”. Eller, ”du håller fel, ge mig honom”. Vi gör på olika sätt och känner han att vill göra på ett visst vis så får han göra det, utan att det rör mig i ryggen. Jag säger bara: Gör det som känns bäst för dig. Därav har vi aldrig blivit sura på varandra och vi jobbar som världens bästa team.

Som jag skrev i rubriken så är jag väldigt tacksam för tips och råd på hur man kan göra. Min bästa vän Josephine har hjälpt mig med både amning och pumpning av bröst. Om hon inte visat hur jag kan göra så han jag nog inte klarat det på samma lätta sätt.

Kommentarer jag uppskattar är kommentarer som dessa.

Den första kommentaren om urinrörsinfektion gjorde att jag ringde idag och fick komma upp och titta. Det var ingen fara, frossan berodde på att jag får mjölk i brösten. Den borde avta om 2 dagar. Känner mig väldigt sjuk och som om jag har feber. Väldigt vanligt tydligen. Även vanligt att man kan få feber, så får väl vara glad att jag inte har 40 grader feber på riktigt.

Kände bara att jag ville ta upp detta redan från början. Jag försöker att tänka att” ALLA GÖR OLIKA” Även om jag tycker att något är korkat eller fel, så kan jag tycka det här hemma, behöver inte trycka upp det i ansiktet på en mamma eller pappa. Jag tror inte att det är så roligt att höra sånt. Bakom en sån kommentar så kan man nästan ana en liten snäsning av ”du är en dålig mamma/pappa”. Och det kan jag tänka mig gör väldigt ont.

2 dagar efter förlossningen

Vi kom hem igår. Idag var det återbeök på "återbeöksBB" för att titta alla värden på Antonio.

Här är vi i väntrummet. Jag befann mig faktiskt mest ute på balkongen då jag får sådanna svettningsatacker så jag nästan svimmar. Hormoner pga aning;)

Hon som tog alla prover hette också Marlene. Hon svarade på alla frågor vi hade. Här tar hon stick i Antonios hand. Det han har i munnen är sockerlösning. Lite nam-nam så han fokuserar på annat än sprutan. 3 timmar tog återbesöket. Mycket av tiden gick åt till att ligga och amma. Den andra Marlene, inte jag själv asså, visade hur jag kunde göra. Jag ligger och ammar Antonio eftersom jag inte kan sitta ned.

Förlossningen

Värkarna började ju redan på julafton, den 24 december.
Vi åkte in till förlossningen på natten ca kl. 05:00, den 25 december.
Var bar öppen 4 cm, ficksmärtstillande som tog bort värkarna samt sömnpiller.
Värkarna kom tillbaka och efter mycket skrikandes så åkte vi upp till förlossningen igen, ca 21:00.
Hem igen med smärtstillande.
Kanske fick sova nån timme sen led jag mest.
Värkarna var så starka och jag var så utmattad. I ca 6 timmar låg jag i sängen med 7-10 minuters mellanrum mellan värkarna och försökte sova däremellan. Sen var det tre minuters mellanrum och då var jag så slut så jag sov verkligen mellan värkarna. Efter en timme åkte vi upp igen för jag låg bara och skrek här hemma och var så trött så jag var nära att svimma.

Fortfarande öppen bara 4 cm. Nu hade det på gått så länge så det var dags att sätta fart på allting. De spräckte hål på hinnan och ryggbedövning sattes in.

Jag fick sova en stund. Gabriel och Rebecca åkte iväg och åt. När du kom tillbaka gick Gabbe och kollade på en film och Rebecca låg nedhasad i en sackosäck på golvet i förlossningsrummet. Jag ville kissa så syster hjälpte mig på toa. Hon fick följa med in och hålla i dropp (som skulle sätta fart på allt) och bara finnas i närheten. Fick torka massa klägg som rann ut eftersom hinnan va spräckt. Lunka tillbaka och lägga mig ned. Efter bara en stund började jag att gny. Gnydde mer och mer och till slut grät och skrek jag. Då kom barnmorskan och undersköterskan in och bad mig andas. De tittade hur det såg ut mellan benen och ”oj då” Var redan öppen 10 cm. Då är man redo för att föda barn. Rebecca hämtade Gabriel medans jag fick lustgas.

Skönt att man kan skratta fast man har så ont. Försöker säga nåt med det går inte så bra.

Sen gick allt ganska fort. Låg med lustgasen och andades och när de undersökte igen var huvudet så långt ner så det var dags att få ut ungen. Gabriel höll upp mitt huvud vid varje värk medans jag tryckte allt vad jag orkade. Rebecca hejade på och barnmorskan Linda skötte allt annat. Jag tror jag skrev 2 ggr, resten av gångerna var jag grym och använde kraften till att trycka. Det kändes inte som om det var där fram, utan där bak, som en stor bebis skulle ut genom stjärthålet.

Jag sa att jag trodde jag skulle dö, sen jobbade jag hårt och halva huvudet stack fram. Då vägrade jag trycka mer, Jag ville ha paus mitt i allt. ”Kan vi ta en paus nu, kan vi avbryta?” Hahaha. Sen tryckte jag så in i helvetet och ut bara bubblade en bebis på 4 kilo kl 03:28 den 27:e december.

Efter bebis tryckte barnmorskan ut moderkakan och då var det skönt. Allt var över. Fick bebisen på bröstet och vi tittade på honom. Mina ögon slöts. Jag var så trött efter två dagars värkar. Linda undersökte mig och sa att jag sprack och måste till operation. Först sydde hon det hon kunde, sen fick Gabriel ta bebisen och jag blev utrullad och ivägskjutsad till operation. Jag hade spruckit inuti så jag skulle sys invärtes. Fick bedövning från midjan och nedåt. Jag sov mig igenom allt. Efter operation var det uppvaket. Var så törstig en fick inte dricka något. Led så in i helvetet. Sen kom doktorn och kollade att allt var bra och då fick jag vatten. Sen mot 08:00 fick jag äntligen bli rullad till BB där jag fick ett fint rum. Gabriel kom efter en stund (Rebecca hade redan åkt hem), och en sköterska bar på bebisen. Då kände vi att allt var över och kunde börja andas ut. Det fanns plats så Gabriel fick stanna kvar med mig. Bebisen var lugn och fin och grät inget. Vi försökte sova timvis men det var svårt. Jag hade ju så ont. Förutom att blivit sydd hade jag fått en innre blödning. Problem på problem. Så pga smärtan kunde jag knappt sova.

Våra familjer kom på besök dagen efter förlossningen.

Vi blev så fint omhändertagna på BB, vi sov där en natt och åkte hem igår vid 2-tiden på eftermiddagen.

Nyfödd Antonio, några timmar gammal.

Nu är vi hemma med våran nya Antonio och jag kämpar på fast jag knappt kan gå=) Vi är ju två stycken och hjälper varandra så gått det går.

Öppen 10 cm!

Från 4 cm till 10 cm! Inte undra på att jag började skrika. Bloggar med lustgas just nu. Tack för allt erat stöd.

På förlossningen!

Nu ni! Det blir barn imorgon. Fortfarande bara 4 cm öppen. De har spräckt hål på hinnan så vattnet gick. Sedan har jag fått epidural, bedövning i ryggen. Narkoslkaren som gjorde det hette Magnus och var jätteduktig!
Rebecca och Gabriel är iväg och äter nu. Jag tänkte sova en timme nu när jag kan slappna av.
Känns som om det forsar vatten mellan mina ben. Haha. Så konstig känsla.
Har lånat gabbes mobil, har ej trådlöst på datorn, därav inga bilder:(

Fortfarande hemma

Vi är fortfarande hemma. Nu är värkarna täta och gör mycket ont. Mår illa och är helt slut. Vi åker nog upp snart innan jag kolappsar. Den här bebisen var visst väldigt svår att få ut. Han vill vara kvar i min mage.
Puss på er

Vi åkte upp igen, men fortfarnade bara 4 cm öppen.

Tabletterna avtog och värkarna kom tillbaka. De blev så starka så jag låg bara i sängen och skrek. Ett tag trodde jag att jag skulle dö. Vi ringde till förlossningen där de hade väntat på mitt samtal hela dagen. Vi åkte upp och var där 21:15. Fick åter igen ligga och mätinstrument på magen medans jag låg och skrev av att det gjorde så ont. Efter en halvtimme kom någon in och mätte mig mellan benen och jag var fortfarande uppe bara 4 cm.- Jag bad om att få en till dos tabletter och åka hem.


Nu har vi sovit hela natten och tabletterna börjar avta. Värkarna är på ingång och jag försöker andas min igenom dem fint. Vilket är svårt. De kommer bli starkara och starkare så om nån timme åker vi väl upp igen. Tredje gången gilt;)

Har haft värkar sen julafton. Den här bebisen vill inte ut asså.

Här andra gången jag ligger på förlossningen.  Fortfarnade öppen 4 cm.

På den här maskinen som syter visar, kan man se när värlarna kommer. Den  gröna siffran stiger då. Här står den på 3, vilket är ingenting. När en värk kommer stiger den till tex 163 eller åsdanna höga tal.

Här kan ni se en av mina värkar. Den gjorde ont. På en skala 1-10 så lätt en tia.  Med tabletterna jag fick på förlossningen så avtog allting så att jag kunde åka hem och sova. Så skönt.

Vi får se när vi åker upp igen då. Hoppas något har hänt och att "Lilla A" vill ut någon gång. =)

Öppen 4 cm

Igår under dagen blev värkarna starkare, Vid 02:00 på natten när jag försökte fira jul med Gabriels familj så blev de så täta så Gabriel ville ringa upp till förlossningen och rådfråga. Jag visste själv att det var för tidigt men man kan alltid rådfråga och få höra hur man borde göra. De sa att vi skulle försöka åka hem och vila så mycket som möjligt. Vi åkte hem, och väl hemma blev de så starka så jag skrek och grät, De 2-3 minuterna mellan värkarna somnade jag till ibland. Jag var så trött. På morgonen vid 06:30 så ringde vi till förlossningen igen för jag var så utmattad. Frågade om vi kunde få komma upp och få smärtstillande för att sen få åka hem och sova.

Ringde taxi, hämtade upp syster och åkte upp till sjukhuset. Där fick jag ligga i ett litet rum och med pulsmätare, hjärtslagsmatare och så, och vänta. Man såg på pappret som skrevs ut ur en maskin hur stora värkarna var. En värk fick inte ens plats på pappret. Till slut, efter lång väntan kom det in två barnmorskor som sa att jag skulle få smärtstillande och sömntablett och få åka hem och sova. Efter ännu mer väntan och två värkar så fick jag tabletterna och alla tre kunde åka hem.

Väl hemma började tabletterna värka och min lillasyster tyckte att det var så roligt. Jag var helt borta. Gabriel och Rebecca la mig i sängen och där däckade jag. Alla somnade och vi sov så gott. Vi 12 gick syster hem och Gabriel och jag fortsatte att sova.

Nu är klockan snart halv 6 och vi har gått upp för att äta lite. Sen ska jag lägga mig för att vila igen. Jag börjar känna värkarna lite smått igen. Försöker andas mig igenom dem.

Nu ska vi bara föröka vila och fylla på kroppen med bränsle. För "lilla A" kommer säkerligen idag eller imorgon.

 Här är klockan 07:15 och jag ligger med diverse mätinstrument på kroppen. Jag var helt slut. Ville bara få sova lite efter alla timmar vi varit uppe.

Öppen 4 cm.

Fortsatt trevlig jul till er
Puss
Blivande mamman & Pappan