Powerbox

Josephine ville gå på ett pass kl 11:00 imorse. Jag var på. När vi kom dit var vi dom ända så vi var bara tre på passet. Läraren, Josephine och jag. Det var väldigt skönt för han körde verkligen i våran takt då. Om jag blev helt slut sa han: Gör två till bara så är det bra.
Han var så duktig så vi vill ha honom ensam alla gånger. Ha i våran takt så slipper man bry sig om alla runt omkring.

Här är läraren vi hade i dag. Han heter Vojtek. (stavning osäker)


Att hålla i kudden ger mig blåmärken på armar och bröst. Jag är så svag så jag förflyttas runt i rummet när Josephine slår. Hon är så stark och uthållig.



Jag är sjukt trött. Det här får man mjölksyra av kan jag lova!

Min kämparmin.

Vojtek sa att jag såg så rolig ut precis innan jag kollapsade. När jag kämpade in i det sista. Håller med om att jag ser dum ut men man ser nog lite rolig ut när man ger sitt allt.

.

.

.