Till Mamma och Pappa

Kära mor och far. Jag har länge undrat vad ni tänkte på när denna bild togs.
Hittade den här hemma i lägenheten och nu står den i våran bokhylla.
Tänkte ni så här;

Mamma: Hum, Adde, nu skall vi ta en "söt" bild på Marlene. Vi sätter henne i den vita korgstolen.
Pappa: Du Kerstin, vad skall hon ha för kläder då?
Mamma: Jag vet. Vi sätter på henne något rosa!
Pappa: Ja, vilken bra ide, jag hämtar hennes rosarandiga små byxor.
(Dom klär på mig)
Mamma: Det är något som saknas... Har vi inte en matchande jacka i något mjukt och hemsk material?
Pappa: Jo vi tar på henne den. Blir fint med mycket rosa kläder till den där vita korgstolen.
(Dom klär på mig mer).
Mamma: Men du Adde? Det saknas något. Hon är inte tillräckligt söt. Skall vi inte ta på henne tum-vantar och en liten mössa också? Och de vita stumporna?! Dom får vi inte glömma!
(Dom klär på mig ännu mer)
Pappa: Kerstin, är du snäll och hämtar de där små rosa prydnadsdockorna som ligger på byrån i hallen. Jag tror det skulle vara fint om dom låg bredvid Marlene när vi tar bilden.
(Dom lägger dockorna bredvid mig)

Där sitter jag med en massa kläder och ser ut som Michelingubben och bara mina kinder sticker fram, medans pappa laddar kameran och en blixt går av.

Pappa: Där satt den älskling! Yes! Va fint det kommer att bli när vi framkallt bilden och ramat in den.

Mamma och pappa håller om varandra och ser nöjda ut och där, där i den vita korgstolen sitter jag och bara stirrar.

SLUT


Var det så här det gick till? Jag har undrat länge och det är den här historien som har bildats i mitt huvud.
.
.
.