Varför var jag alltid tjurig? Jämt!!!
Jag kan ha varit (utan att överdriva) tjurig igenom hela min min uppväxt. Jag är fortfarande sån att jag blir tjurig när det inte passar mig.
Här har jag hittat några bilder jag hade på datorn;
- Först är det när mamma, pappa och jag är i Eskilstuna Djurpark, då är jag tjurig. Fast jag fick se på djur så är jag tjurig.
- Sen är det ifrån när vi var på Gotland, och då regnade det, men oki, det tar jag, då får man vara tjurig.
- Sista bilden är vi hos farmors syster och där var det säkert tråkigt så då var jag också tjurig.
(Klicka på bilden så blir den stor)
Jag skall leta efter värre bilder. Det här är ingenting;)
Marlene, du är så söt att jag smälter... /M
SvaraRaderaJag trodde det var Gabriel som var Tjur-Gabriel....
SvaraRaderaJag hade iallafall blivit som en tjur om jag krypit under täcket med dig varje kväll :)
Ha ha ha hahahahaha. Jag skrattade högt när jag läste den där kommentaren. haha.
SvaraRaderaTill Anonym nr 1: Tack, det var fint sagt=)
haha vi måste ha haft samma "åkomma" när vi va små! :P för så där missnöjd ser jag oxå ut på absolut alla barnbilder. Vet inte om man bara var ett seriöst barn kanske haha
SvaraRaderaSeriöst vet jag inte. Missnöjd med allt kanske. Haha.
SvaraRaderaOm jga inte ens var glad när jag fick åka till djurparken så vette fan vad jag hade för krav.. Hårda bud!