from city life to country life

Idag efter dagis åkte vi direkt ut på landet. Hela familjen skulle åka, så jag hade Hiro med till dagiset. Gabbe skulle gå in och hämta Antonio och jag skulle stå utanför. Men Antonio var ute så då kunde vi gå alla tre, pappan, hunden och jag, och hämta honom. Det var Antonio och ett till barn som var ute. Det andra barnet blev hämtat precis när vi kom så det vara bara Antonio kvar. Då tog jag med Hiro innanför grinden. Hiro gjorde succé både hos Antonio och pedagogen. Vi vinkade hej då och begav oss ut på en 40 minuters lång biltur. Eller 30, nåt sånt.

Vi åkte ut på landet där Gabbes kusin bor. Man åker av en landsväg in på en grusväg där det finns några hus, sen fortsätter man långt tills grusvägen tar slut. Där bor Gabbes kusin. Så inga bilar att vara rädd för, förutom de som ska till huset.

Väl framme kunde Hiro få springa fritt hur mycket han ville. Antonio (läs lerklumpen) likaså.

Vi tittade på hästarna och Gabriel matade dem med morötter.

Tycker dessa bilder är så roliga. Antonio och jag ska gå och titta på tussilago. Antonio går inte till tussilagorna utan vänder om och där finns det gropig blötmark.

Här har jag vänt mig om och mitt barn och trillat i leran. Hans skor är två lerklumpar. Med bestämda steg hämtar jag ungen och lyfter honom till lite lekvänliga platser där inte skosulorna sugs fast i marken.

Sen gick vi in och fikade. Kaffe och mackor.

Gabbes kusin hade bakat bröd. Var supergott. Till det kokta ägg och en mängd kaviar. Jag kanske överdrev mina mackor lite, men det var så jag ville ha dem.

Sötnosen äter här ett rån och kliar lite i näsan. Sen fick han massa melon att mumsa på. Mackorna ville ha inte ha.

Antonios syssling satt i babysittern på bordet. Antonio gjorde oss uppmärksamma på att det fanns en bebis på bordet. TITTA, skrek han hundra gånger. (Som om vi missat att det fanns en bebis på bordet liksom).

 -Titta alla i rummet! Det finns en bebis på bordet och jag kan ta på hans fötter!

Efter fikat gick jag ut med Hiro. Han sprang och nosade överallt. Och som ni ser på en av bilderna kissar ofta Hiro på två ben.

När jag kom in satt vi i soffan ett tag och sen gick alla ut.Vi gick längs vägen. Sen blev det stora diken på sidorna så jag föreslog att vi vände tillbaka till gården för i Antonios värld existerar inte en rak grusväg utan i hans värld går man åt alla håll utom dit de andra går. Precis när vi vänder för att gå mot gården igen backar Antonio läskigt nära dikeskanten.

-          Antonio, kom så går vi. Snart gör du väl en kullerbytta ner i diket annars.

Då tar han ett steg bak och börjar svaja. Vänder sig om och ramlar, med öppen mun, ner i diket. Jag lyfter upp honom och ur munnen rinner det gyttja. Asså förlåt men det var faktiskt rätt så kul. Hur lyckas man ramla ner i ett dike med klaröppen mun? Haha. Han gjorde inte illa sig och blev inte ledsen. Han grinade illa åt smaken och spottade ut det han kunde. Trots detta satt han senare i Thereses soffa och pillade på blomkrukorna i fönstret, tog upp lite blomjord och stoppade i munnen. Och lite mer jord. Mums det här.

Vi har i alla fall haft en underbar eftermiddag på landet.

 

Ska tydligen bli regn och snö imorgon och åter regn i helgen. Men nästa vecka väntar solsken, så jag ska redan nu börja planera lite roliga utflykter.