Antonio and the girls

I lördags åkte jag, Antonio, Sanna och hennes två vänner samt hundarna till Björnön. Det var en varm och skön dag. Perfekt för en utflykt.

När vi kom ville Antonio hålla i Sannas hunds koppel. Men hon kan rymma så istället fick han hålla i Hiros koppel. Den hunden kan inte rymma. Hahaha. Hiro hade svårt att slappna av och kissa så jag släppte lös honom och höll själv i andra änden av kopplet. Antonio reflekterade inte att Hiro sprang framför honom och sen runt honom. Vi skrattade bakom Antonios rygg. Dumma oss. Vi undrade hur länge det skulle hålla. Men sen anade ungen misstankar. Vände sig om och följde kopplet. Jag höll änden bakom min rugg. Han pekade bakom ryggen min och frågade efter Hiro. (Som inte heter Hiro utan Iåå). Jag tog fram kopplet och visade honom. Satte mig ner och förklarade och bad o ursäkt.

-          Älskling förlåt men det är mamma som håller här. Hiro kunde inte kissa. Var jag dum nu?

Sen kopplade jag Hiro igen när vi kom ut från den smala stigen.

Vi satt på gräset. Pratade, njöt, umgicks. Antonio sprang och Sanna och jag turades om lite och springa efter och följa med honom på hans äventyr.  Antonio rotade igenom Sannas väska. Sanna gjorde frisyr på Antonio. Sen mös han hos sin mamma.

Titta på bilden ovan. Så mysigt vi har. Dock varade det inte så länge. Med alla myror i blöjan går det bara inte. Men igår när vi var själva på kvällen låg han på min mage länge. Låg med huvudet på mina bröst. Pussades och mös med sin lilla hand i min, och det varade länge. Jag njöt. Jag fick hålla honom som en liten bebis. Han låg kvar.


Det kom ett flygplan som flög långt. Antonio ställde sig på tå, vinkade. Hej hej, ropade han.