Saknar
Antonio som är hos mormor. Han har börjat att komma till mig med utsträckta
armar. Ibland får man en puss. Ibland med öppen mun, men nu har han även börjat
att ha munnen lite mer stäng. Han bara nuddar läpparna mot mina. Det är så
roligt när han gör det. Båda pappan och jag frågar om en puss hela tiden. Sen
klappar vi händerna. Får mamma en puss? Igen, igen, IGEN!
Det är
väldigt skönt att jag får tillfälle att vila innan operatioen men samtidigt
saknar jag att inte kunna krama honom. Jag sa till Gabriel på skämt häromdan
att Antonio kommer få så konstig kroppsform när han blir äldre. Varför, undrade
han. Jo, för att jag kramar och pussar så mycket på honom hela tiden så
kinderna kommer vara intrycka, midjan åtdragen och axlarna framskjutna. Hahaha
Här är min
älskade Antonio med en av sina roliga miner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar