Men en sak först: Om min mamma läser detta: jag kan inte ta med mig allt till mitt nya förråd för det ligger i ett litet hus på gården. Sakerna blir fuktskadade. Så jag lämnar lite saker. Ingen tar ju skada av det. Du skall ju inte bo där nere.
I alla fall. Jag fann ett litet häfte ifrån dagis när jag var tre år. Ni vet med söta handavtryck mm. Fröknarna hade skrivit små info-lappar och satt in i häftet. På en stod det. Marlene har börjat äta med kniv och gaffel… Sen kom det.
”En kort period kastade hon maten på golvet”! Det gjorde jag inte allste!! Min mamma har skrivit till längst ner. ”Du kastade inte mat på golvet däremot satt du ut tungan och pruttade”.
Kunde inte mina fröknar skilja på det? Jag minns att dem var stränga och tvingade i mig ärtor så att jag kräktes. Min mor blev vansinnig. Usch för dumma fröknar.
Tack för du har lyckats liva upp mitt dåliga humör vilket jag alltid lyckats få nuförtiden så fort jag kommer till jobbet. Jag har skrattat länge o högt ensam i mitt rum, ha ha ha ha ha.
SvaraRaderaJag undrar om figuren på bilden heter Eva!
Jag (mamma) hatar när vuxna tvingar i barn mat. Det finns faktiskt andra metoder att ta till och man kan inte tycka om all mat på en gång, det är något som man lär sig under åren
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDu tvingade ALDRIG i mig mat och se nu. Jag äter ALLT. Man lär SIG SJÄLV med åren.
SvaraRaderaJa, Eva heter hon säkert. Minns du när jag blev överkörd av en stjärt-lapp. Fröknarna vägrade att trösta mig för de ansåg att jag gick på fel sida av backen. Jag fick skylla mig själv. Jävla idot-vuxna! Jag hade jätteont. Idag har jag ett ÄRR på hakan. Jag kommar aldrig glömma när stjärt-lappen mejade över mitt ansikte!
Ja vuxna kan vara hårda ibland.
SvaraRaderaDe tror säkert att det är bra med en sådan uppfostran men det är tack vare alla mjuka människor runtom som plockar upp efter dom som gör att ni blir trygga. Vuxna pulver finns det gott om/ma