I slutet av mars blir det operation!!!



Igår var jag och träffade en läkare. Vi lokaliserade vart det gjorde ont, och i slutet av mars kommer jag få opereras.

 

Jag har fnissat så mycket åt era gissningar. Fiskedrag, hamstrar och råttor. Pincetter och krokar. Men det var inte lätt att se. Bilderna föresteller ett kvinnligt könsorgan. Doktorns starkaste sida var väl inte att rita och därav ritade han sex st, och en har jag ritat. Haha. Kunde inte låta bli att skratta lite.

-Ursäkta men jag förstår inte. Är det där upp?

Så ritade han en ny.

-Men var är blygdläpparna? Är det invändigt nu?

Så blev det en ny.

 

Den stora ”fisken” visar bäst vad som hände. Den är öppen. Hålet är liksom inåt och går hela vägen. Cirkeln som är bruten är muskeln som gick av. Den är ihoppsydd och fungerar bra=)

 

Ett år och två månader innan jag hamnade hos rätt person. Ingen på vägen har riktigt vetat vart jag skall vända mig. Nu bad jag min psykolog att få komma till en specialist-gynekolog och det var helt rätt. Tillsammans lokaliserade läkaren och jag VART jag hade ont.  Jag hade spegel och han öppnade och pekade. Vi hittade EXAKT vad som gjorde ont. Det är ärrvävnad som ligger som i en dal invändigt. Sen fortsätter ärret utanför en bit. Allt det skall opereras bort och  sen sys igen. Inga garantier finns att man kan skära bort en smärta, men jag ville i alla fall göra ett försök. Jag kommer att sövas så jag kommer inte känna nåt. Efter operationen ska jag vila i 2 veckor. Inte lyfta något över huve taget. Denna gång skall det få läka ifred. Gabriel och jag är jätteglada över att jag fått en operation lovad. Även mina vänner som fått veta, har blivit glada för min skull.

 

Förutom operationen kommer jag fortsätta att gå hos psykologen och uroterapeuten.

 

Jag har pratat med psykologen idag om att mer information borde delas ut till de som spricker hela vägen. Tex vart man kan vända sig vid olika besvär, och så telefonnummer dit. All info ska vara samlad på en lapp. För ingen har ju vetat vart jag ska vända mig. Därav borde man lägga ner tid och samla allt på ett papper.

Att man inte ska bära barnet eller något annat för då går ärren upp. Att man kan sjukskriva sig så man inte är ensam hemma med nyfött barn och är nyopererad.  Jag hoppas det blir ändring så mammor kan få hjälp fortare.

 

Jag ska inte ha för stora förhoppningar för som sagt; Det operationen går ut på är att skära bort den del som gör ont. Det är inte säkert att smärtan försvinner. Då får man diskutera om något annat kan göras. Men jag är i alla fall väldigt glad över att något görs, att någon lyssnade och att vi hittade vad som var så fel på/i mig.