Det heter alltså inte gud som haver

 

Marlene var 27 år när någon berättade för henne att det heter inte gud som haver, utan hur som haver.  Detta blev en omställning i hennes svenska språk.

Marlene gick i 8:an när hon fick veta att det heter inte att bero på utan det är ett ord som inte ens har med ”att bero på” att göra. Det heter apropå. Och jag lärde mig nyligen att det stavas med ett p, alltså inte appropå.

När Marlene började i 9.an och det var dags att välja gymnasium kunde hon inte uttala ordet gymnasium. Omöjligt. Gjumjasium. Ett annat ord hon tyckte var svårt var ordet skolfotografering. Gick inte att säga. Skolfoto däremot blev ett alternativt ersättningsord.

 

Ett ord jag inte kan uttala idag är evangelium. Jättesvårt. Tungan virvlar i munnen men det blir inte rätt ljud.