155 m- Ulrica Eleonora gruva

Idag har vi varit ner i gruvgångar i Sala Silvergruva. Det var en födelsedagspresent jag fick av min vän Sanna.

På väg till Sala.


Det tar ca 30-40 minuter att åka till Sala. När vi kom fram väntade vi på Sanna som skulle komma. Vi skulle mötas på parkeringen. Jag såg en bil åka fram och sen tillbaka. Fattade ju att det var Sanna som irrade omkring och letade efter vart man skulle parkera. Ringde henne och guidade henne rätt. Haha.

Hej hej, det var länge sedan. Lite kramar och skratt. Och så säger jag att jag var så glad att vi hade sån tur med vädret. (Vilket skulle vara 20 minuter till). Jag ville ju gå runt i området efter turen och titta. Kika in på antikhandeln och gå runt bland alla gamla hus.

Vi gick in och betalade för våran guidade tur. Vi han med att gå lite på museum innan guiden kom.

Vi fick prova ut skyddshjälmar och sedan begav vi oss ut. Det hade börjat snöa i massor utomhus så vi skyndade oss till Ulrica Eleonora gruva. Väl på plats berättade guiden Andreas lite om vart vi skulle gå och pekade ut platserna på en karta över gruvan. Sen fick allakliva in i en hiss som tog oss 155 ner i gruvan. Tg ca 4 minuter att åka ner.

Till vänster på kartan ser vi hela den delen av gruvan som föll ihop i slutet av 1500-talet. Förstå alla som dog. Eller de som kanske blev levande begravda.

Alla fick ficklampor men jag hade lånat två stycken av min granne. Jag har ingen aning om vad man får ut av turen med de ficklampor som delades ut. De lyste upp en liten gul fläck medans våra lös upp hela salar nere i gruvan. Är så glad att vi hade med oss så bra ficklampor.

Det var häftigt att gå där nere. Det droppade vatten och var så mörkt och kallt.

Där nere fanns ett rum där det var ca 17 sekunders eko. Guiden skön en psalm för oss. Det lät så himla vackert å man fick ju rysningar.

Nere i gruvan fanns det även ett hotellrum i en sal. Skulle aldrig våga sova där nere. Usch.

 

Efter turen var vi hungriga i magen. Vi gick till ett värdshus och åt mat. Vi satt kvar jättelänge och hade väldigt kul och skrattade.

Jag vet inte hur länge vi satt kvar men vi blev helt ensamma. Satt kvar länge och pratade om allt möjligt. Sen blev det ingen tur i ormrådet för det var snöoväder utanför. Det blev en hemfärd till Västerås istället. Å, vilken rolig dag vi har haft.