onsdag 13 februari 2008

Förklaringen till varför jag är ledsen.

Igår hade vi möte på jobbet omgående en ny olja i maskinen. Jag gick lite tidigare för jag skulle åka och titta på en lägenhet med Gabbie och mamma. Gabriel kom med bilen utanför jobbet för att hämta mig och mamma (som jobbar på kontoret) klädde på sig. På väg haffar chefen mig och ber mig komma in på hans kontor. Väl därinne förklarar han att det går lite dåligt och dom måste sparka folk. Många skall gå i pension men det räcker inte. Jag kunde inte få jobba kvar. Så igår blev jag av med jobbet. Det var hemskt att skriva på papperna. Hela samtalet hade jag en stor gråtklump i bröstet. Det kändes tungt att andas. Jag förklarade att jag hade bråttom iväg men att jag skulle komma tillbaka idag och prata mer. När jag kom ut brast det och tårarna bara rann. Men båda Gabriel och mamma var så snälla så det kändes lite bättre efter ett tag.


Idag kom jag till jobbet vid 10:00 för att ha möten med min chef och ekonomi chefen. Därefter tömde jag mina saker ur fikakupan och tömde kylen på all min mat. Sen gick jag och mamma och åt. När vi kom tillbaka tömde jag mitt skåp. Jag har typ tre skåp för jag har så mycket saker. Det var mycket att slänga. Allt var så sorligt. Mina krämer, shampoo, fotfil mm lämnade jag kvar så alla fick använda. Sen lämnade jag in min skåpnyckel och sa hej då. Det var jättehemsk, fast solen sken så det kändes ganska okej ändå, och min mamma var ju med och hjälpte och stöttade mig.
Jag fick en present av chefen. Undra om fler får eller om han tyckte så synd om mig. Det var en Sverigeskål värd ca 500 kr.
Just nu känns det jobbigt i magen. Imorgon vet jag inte vad jag skall göra. Skriva om mitt Cv lite. Maila en massa folk. Men det är inte det. Det känns jobbigt att igår jobbade jag som vanligt och idag tömde jag mitt skåp. Min ledighet 30/4 står kvar på anslagstavlan. Mitt soudoku ligger halvlöst i hyllan. Nya handukar i tvättskåpet och mina arbetshandskar och hörselskydd ligger som dom brukar bredvid maskinen. Vem skall ta bort allt. Kommer det att kännas konstigt då? Undrar…
För mig känns det underligt. Sorgligt. Jag är ledsen….







Jag och Peter i fikakupan. Kommer sakna våra skämt=(

Tömmer mina skåp.

Slänger an massa saker.

5 kommentarer:

  1. marlene nu kommer det att bli mycket tråkigare på jobbet men det är inte mycket vi kan göra åt det=(

    ha det bra

    SvaraRadera
  2. Men det betyder så mycket att ni i alla fall frågar hur det är... men för att muntra upp din vardag kommer här en liten fräckis som vi gillar båda två;=

    En blondin kommer in till doktorn med en groda på huvudet.
    - Jaha, vad kan jag hjälpa dig med? Frågar doktorn
    - Jo, det är den här vårtan i baken, svarar grodan.

    SvaraRadera
  3. Jag kommer också att sakna dig prinsessan men jag får ju träffa dig privat. I love you/Ma

    SvaraRadera
  4. Tänk va duktig du va när vi hade mycket att göra. Fick alltid beröm o blev anställd. Varför måste alla ursäkta sig när du blev uppsagd som du passade ju ändå inte in, dina kvaliteer passar någon annanstans du var ju klent uppbygd för att köra en sån tung maskin osv. Räker det inte ba me- uppsagd pga arbetsbrist, för de va ju så de va???? Falskhet e de värsta ja vet. Nästa gång måste de bli någon annan som har klagat på värk som får gå vid arbetsbrist. Vi saknar dig redan

    SvaraRadera
  5. Nej. Vissa passar på att vara dummare än vad dom är. Vill ju inte nämna några namn... Ja, dend agen "den där personen" skall gå, ska jag säga samma sak tillbaka. Då kan "personen" inte säga nåt för i så fall säger den emot sitt eget argument!!

    Jävla pulver

    SvaraRadera