Förklaringen till varför jag är ledsen.

Igår hade vi möte på jobbet omgående en ny olja i maskinen. Jag gick lite tidigare för jag skulle åka och titta på en lägenhet med Gabbie och mamma. Gabriel kom med bilen utanför jobbet för att hämta mig och mamma (som jobbar på kontoret) klädde på sig. På väg haffar chefen mig och ber mig komma in på hans kontor. Väl därinne förklarar han att det går lite dåligt och dom måste sparka folk. Många skall gå i pension men det räcker inte. Jag kunde inte få jobba kvar. Så igår blev jag av med jobbet. Det var hemskt att skriva på papperna. Hela samtalet hade jag en stor gråtklump i bröstet. Det kändes tungt att andas. Jag förklarade att jag hade bråttom iväg men att jag skulle komma tillbaka idag och prata mer. När jag kom ut brast det och tårarna bara rann. Men båda Gabriel och mamma var så snälla så det kändes lite bättre efter ett tag.


Idag kom jag till jobbet vid 10:00 för att ha möten med min chef och ekonomi chefen. Därefter tömde jag mina saker ur fikakupan och tömde kylen på all min mat. Sen gick jag och mamma och åt. När vi kom tillbaka tömde jag mitt skåp. Jag har typ tre skåp för jag har så mycket saker. Det var mycket att slänga. Allt var så sorligt. Mina krämer, shampoo, fotfil mm lämnade jag kvar så alla fick använda. Sen lämnade jag in min skåpnyckel och sa hej då. Det var jättehemsk, fast solen sken så det kändes ganska okej ändå, och min mamma var ju med och hjälpte och stöttade mig.
Jag fick en present av chefen. Undra om fler får eller om han tyckte så synd om mig. Det var en Sverigeskål värd ca 500 kr.
Just nu känns det jobbigt i magen. Imorgon vet jag inte vad jag skall göra. Skriva om mitt Cv lite. Maila en massa folk. Men det är inte det. Det känns jobbigt att igår jobbade jag som vanligt och idag tömde jag mitt skåp. Min ledighet 30/4 står kvar på anslagstavlan. Mitt soudoku ligger halvlöst i hyllan. Nya handukar i tvättskåpet och mina arbetshandskar och hörselskydd ligger som dom brukar bredvid maskinen. Vem skall ta bort allt. Kommer det att kännas konstigt då? Undrar…
För mig känns det underligt. Sorgligt. Jag är ledsen….

Jag och Peter i fikakupan. Kommer sakna våra skämt=(

Tömmer mina skåp.

Slänger an massa saker.