onsdag 24 juni 2009

Diagnos: Hortons huvudvärk

Idag fick jag träffa en bra läkare. Vi pratade länge och han gjorde en rad olika tester och gick igenom min journal. Till slut, efter all denna väntan fick jag en diagnos=Hortons huvudvärk. Det känns så skönt att få svar på så många frågor. Tråkigt nog är detta något jag får leva med tills jag blir 65. Då ebbas det ut.



"Definition
Migränliknande, attackvis påkommande, halvsidig, mycket kraftig huvudvärk.




Symtom
Ensidig, mycket kraftig smärta som ofta kommer om natten. Attacken kan vara från några minuter upp till 3 timmar. Flera anfall kan komma samma dygn. Ofta har patienten dagliga besvär under en period och därefter ett fritt intervall på månader till år.
Svår smärta runt och bakom ena ögat. Smärtan sprider sig mot käke, tinning, tänder. Ögat blir ofta rött, rinner och patienten får ofta en liten pupill samt hängande ögonlock (Horners syndrom). Svullnad av ögonlocket kan förekomma. Nästäppa eller näsdropp förekommer. Ansiktsrodnad och ibland svettning i panna och ansikte på den drabbade sidan. Smärtan kommer i regel nattetid eller under morgontimmarna på samma ställe vid varje anfall. Smärtan är mycket svår och patienten har ofta svårt att sitta/ligga stilla."

(Fakta hämtat ifrån Fass.se)



Mellan attackerna är man pigg som vanligt. Ändå begränsat liv då jag inte kan göra vad som helst när jag har det. Vill jag göra något skall det helst vara hos någon nära vän där jag kan ha mina attacker om de skulle komma. Eller att jag är med gabriel så vi kan ta bilen hem så fort jag känner symtomen. Gå på stan är jag rädd för. Vad händer då?


Nu är det bara att vänta ut detta och hoppas på det bästa. Är i alla fall glad, i allt helvete, med att jag fått en diagnos.


Hade idag mitt värsta anfall någonsin. 1 timme på maximum. Sparkade, skrek, grät, mådde illa. Fick som elstötar i ögat. hela kroppen krampade. Det var så hemskt.
Efteråt var jag helt förstörd. Har sådanna påsar under ögonen. På kvällen åkte vi till Linda. Doppade huvudet i poolen och svalkade det. Sen tuppade jag av.
.
.

2 kommentarer:

  1. Du har säkert redan fått någon ordentlig medicin men jag tänkte att jag skriver ändå. Min mamma har hortons och hon tar någon spruta när hon får anfall och värken går över hyfsat snabbt. Spruta är väl kanske inget man är sugen på att ta men det kanske är värt det ändå?

    SvaraRadera
  2. Till anonym. Jag har också spruta som man stciker i låret.ö Det svider men den går jättebra att ta då man vet vad sok vänter. Och kramperna vill man helst slippa. Dock fick jag min diagnos och änne senare min medicin. 5 år tror jag med en massa läkarbesök, och två gånger har jag legat på sjukhus.
    Jag jhar horton varantar år bara. Men nu är det skönt och veta vad man har och ha en medicin som fungerar.

    Hur ofta har din mamma. Stackars henne. Hälsa att jag vet vad hon går igenom när hon får sin period.

    Kram till er båda//Marlene

    SvaraRadera