Ikväll har
vi besökt våra vänner Timh och Mathilda. Det är dem som har Chippen.
Vi blev bjudna
på kladdkaka med grädde, och till det kaffe och te.
Timh och
Mathilda var våra grannar förut men de har flyttat härifrån. Nu bor de inte
allt för långt ifrån oss men det var mycket roligare när vi bodde på samma
gård. Så kunde hundarna leka också. Nu ses hundarna inte lika ofta och Chippen har
blivit så stor. Nu är det dominans som gäller och Hiro drar sig undan. Upp i
mitt knä. Därav skarfen runt snoppen, så han inte skulle kissa ner deras nya
hem. Ville inte att han skulle markera. Tror inte ens han försökte, där hemma var
det Chippen som regerade. Nästa gång ska vi ses ute. Så ingen av hundarna
träder in i den andres hem. De har ju varit bästisar och lekt varje dag förut.
Så. Här har jag en hundbak sittandes på hakan. Haha.
Fina älskade
Antonio. Hans runda nypvänliga bebisrumpa börjar försvinna. Jag har ingen
ångest för jag har pussat och klappat så mycket på alla hans kroppsdelar, just
för att inte få ångest när de försvinner. Lite bättre förklarat, när
bebishullet smalnar av, rumpan sjunker in, kinderna drar ihop sig. De där
stackars kinderna har jag näst intill slurpat i mig. Haha (pussat en massa på).
Under kvällen tyckte Antonio det var roligast att dra med Timh ut i köket och peka på vattnet. Sen fick han vatten av Timh, sprang ut, och så om igen. Han drack sjukt mycket vatten bara för att han tyckte det var så roligt.
Men så mysig kväll!
SvaraRadera