Har fått många förfrågningar om hur inskolningen på dagis har varit. Både här på bloggen och på instagram. Ni som följer mig på insta vet att jag inte varit helt oaktiv, men tyvärr har bloggen blivit det.
Har inte ens satt på datorn på hela veckan. Haft fullt upp på dygnets alla timmar. Då det varit så många nya intryck för både mig och Antopnio har den ena varit tröttare än den andra. Så fort Antonio somnat på kvällen går jag och lägger mig. I onsdags planerade jag att se nya avsnittet av Family Guy, följt av en rolig film. Somnade en kvart in i Family Guy vilket var kl 20:45.
Antonio har sovit dåligt och oroligt, vaknat sjukt tidigt så vi har krockat på morgonen. I och med alla nya intryck hinner han inte bearbeta dem, så då blir det till att han sover oroligt och drömmer mardrömmar.
Hur som helst, jag var med Antonio på förskolan i tre dagar. Igår lämnade jag honom kl 09:00 och hämtade honom kl 14:00. Gick bra. Med bra, menar jag inga utsträckta armar och tårar. Det var mera: Pinig du är mamma, gå nu. Inga pussar fick jag heller när jag kom för att hämta honom. Men på kvällarna får jag massa kramar och pussar. Blir väl nå bakslag när han kommer hem så han vill bara vara på mig, i mig, vid mig. Helst krypa in i min mage igen.
Jag har pratat med personalen om allt jag tycker är viktigt och det jag tycker är mindre bra. Tex att det finns många på förskolan som ser så små ut, men Antonio är yngre än dem. Så jag ville poängtera att de ska tänka på att Antonio faktiskt är lika liten som de andra bebisarna. Lätt att han annars förväxlas med mellanbarnen som kan lite mer. Det jag menar är att jag tror inte de skulle säga till bebisarna, ”sätt dig ner tyst och sitt still”. En ettåring förstår väl inte dem direktiven?
Jag berättade vilken stol jag ville att Antonio skulle sitta i för att kunna äta bäst. Att hjälpa honom att dricka för annars rinner allt ut och ner på byxorna. (De har nå b-pipmuggar där vattnet bara forsar eller så åker locket av så allt vatten rinner ut). En stor matsked till små bebisar gillar jag inte. Inte ens jag får in en så stor sked i munnen. Jag äter med mindre skedar.
Det hade gått bra igår med både maten och sovandet. Antonio sitter vid ett matbord där en ung tjej sitter. Hon är pedagog på hans förskola och hon är sååååå duktig. Vi tycker väldigt lika ang rutinerna och hur vissa saker är upplagda om dagarna på dagiset. Känns bra att hon jobbar där, för jag vet att hon kommer styra upp en massa så jag kan känna mig lugn. Jag tyckte inte riktigt om sovrutinerna och igår hade hon ändrat lite och då blev jag glad. Det sover många barn i ett rum och när alla sover går lärarna ut. Vaknar sen ett barn och skriker så kan ni själva gissa hur många andra som vaknar. Första dagen sov Antonio 20 min och andra dagen sov han 30 minuter. Båda gångerna vaknade han av att det var någon som grät. Tredje dagen sov han i min famn i en soffa precis utanför sovsalen, för han fick panik när jag la ner honom. Då kom det in tre barn in dit vi var under sovstunden och lekte och förde liv. Det är öppet mellan sovsalen och ett lekrum och ibland går ett barn in i det lekrummet och leker och då vaknar ju vissa av de som sover. Pedagogen hade igår satt sig i lekrummet och jobbade lite, då vakade hon över alla barn hela sovstunden. Vaknade någon så fick hon hen att somna om eller ledde ut barnet till de andra som var vakna. Det känns mycket bättre. =)
Några barn kan sova fast det är disco, men många vaknar om det förs liv. Och har de väl vaknat går det inte att få dem att somna om. Antonio hör till dem sistnämnda.
Även idag hade gått bra. Jag lämnar information på morgonen om hur han sovit och om det är något annat som de bör veta. Hur magen mår, nå utslag eller torra partier. Då vet personalen att han kanske behöver sova tidigare än de andra.
Både igår och idag var Gabriel med vid hämtning, och idag även lämning. Han var med hela första dagen också. Känns jättebra att han är med och ser hur det går de här första gångerna. Hur Antonio beter sig och hur reagerar. Gabriel fick en kram av Antonio när vi hämtade både igår och idag. Jag fick ingen. Men jag får massor när vi kommit hem. Har inte kommit underfund med varför det är så.
Än så länge leker Antonio själv. Han är i sin värld och går mest omkring och ler. Han har något i handen som han slår med, känner på, suger på. Han sitter ner och utforska föremål. Han klättrar och springer.
Och här är en film från måndagskvällen. Antonio lär sig med hela sin kropp. Kom på att han kunde klättra upp i fönstret. Han är nyss fyllda 1 år och hör inte ordet "inte". Sen fick han ju uppmärksamhet varje gång han klättrade upp så då blev det roligt. Har löst det med att flyttat ut soffan i mitten av rummet så det inte går att klättra upp i fönstret. Nu kan jag slappna av här hemma.
Förstår om du inte vill svara, men vilken förskola går Antonio på? Ser ut att vara relativt ny och fräsch iaf!
SvaraRaderaVad skönt att lärarna känns bra - det är viktigt!
Att du kommer till en förskola och "vet bäst" om hur ditt barn kommer att fungera där är nåt du bör vara försiktig med. Du dumförklarar ju personalen när du kommer med dina "krav" om vad ditt barn ska ha för stol, att de inte får glömma att han är liten, det där med sked osv. De är rutinerade och tänk på att dina kontrollbehov som mamma kan faktiskt stå i vägen för ditt barns utveckling.
SvaraRaderaOm barn inte kan nåt hemma, betyder inte att pedagogerna inte kan lära honom på förskolan.
Du vet inte bäst hur ditt barn kommer att fungera där, det vet pedagogerna. Tänk om allas föräldrar kom med en massa krav? Jag aktar mig för att bete mig "jag vet bäst" för jag vet att de är rutinerade och jag vill också visa tillit till deras jobb och kunskaper, att DE faktiskt vet bäst, inte jag. Jag vill även vara omtyckt av personalen, då de faktiskt ska uppfostra och vara nära mitt barn.. Föräldrar som du är irriterande, och det vet jag pga att jag har många vänner som jobbar på förskolor och har många historier i bagaget om "hysteriska föräldrar"
Anonym ang vilken förskola: Jag skrev förut om förskolor vi sökt m.m men då skrev någon att det kankse inte var så bra då många läser bloggen. Tar till mig det och avstår från att skriva ut det. Kram
SvaraRaderaAnonym ang om att veta bäst: Hej och va roligt med en så lång kommentar. Vill börja med att säga att jag uppfattar det som om du förvränger allt jag skriver. Inte dumförklarar man någon genom att berätta vad man vill med sitt barn. Jag skiter väl i om jag är omtyckt om det betyder att jag bara ska stå och nicka och hålla med. Jag ser ju att den hårda hakklappen gör så att han inte får upp armarna till tallriken. Inte fan är jag tyst och nickar om det medför att han inte kan äta. Och givetvis säger jag att han måste ha spjäl på stolen, annars ramlar han ut för han är så pass liten.
SvaraRaderaDu skriver om dina vänner med sina historier från sina arbeten. De är väl utbildade och har förståelse i dessa "hysteriska föräldrar"? De vet väl hur de skall tacklas med dessa? Eller har jag fel?
Jag delar inte din uppfattning att ANDRA vet bäst om mitt barn. Jag har den perceptionen att JAG vet bäst när det gäller MITT barn. Sen accepterar jag att de vet mycket om hur barn beter sig på förskolor för det är ju deras vardag. Jag vet bäst hur mitt barn fungerar och därför delar jag den informationen med pedagogerna. Jag kommer en morgon och berättar att mitt barn har sovit dåligt och sannolikt kommer han att var grinig och omöjlig vid lunch och ha ett monster i sig.
Om alla pedagoger var toppen och visste bäst, så behöver ju inte föräldrarna välja dagis och gå på magkänsla. Besöka förskolor och känna efter. Det skulle inte vara skriverier i media och alla förskolor skulle ha lika gott rykte. Låter ju helt underbart!
Du skriver: ”” Om barn inte kan nåt hemma, betyder inte att pedagogerna inte kan lära honom på förskolan.”” Vad detta har med min text att göra vet jag inte.- Därför jag började mitt svar med att jag tycker att du förvränger det jag skriver. Barn växer och utvecklas och lär sig nya saker. Det är fakta. Men de kan inte allt första dagen de börjar på förskolan.
Jag förstår inte innebörden med det du skriver: ”” Jag aktar mig för att bete mig "jag vet bäst" för jag vet att de är rutinerade och jag vill också visa tillit till deras jobb och kunskaper, att DE faktiskt vet bäst, inte jag.”” Så när jag bloggade om den där förskolan han skulle börja på och jag grät när vi gick därifrån. Skulle jag inte gjort det. Skulle jag låtit mitt barn börjat där fast jag tyckte allt var så fel. – Aldrig i livet! Jag bryr mig och vill vara insatt i allt som rör mitt barn.
Ang att jag har kontrollbehov och försvårar personalens arbete vill jag nog säga att det är tvärt om. Jag har frågat om allt vad de anser jag kan bidra med. Vilka blöjor de helst vill ska finnas på hyllan, Up&Go eller spännblöjor? Hur de vill att jag märker kläderna, hur de vill att jag lämnar mitt barn m.m.
Oftast får jag kommentarer om hur bra mamma jag är, hur fin jag är mot mitt barn och va pedagogisk och engagerad jag är. Men ibland trillar det in något sånt här. Du har en fantastisk egenskap som kan skriva hur jag är och hur jag uppfattas av andra, med en text som bakgrund.
Ha en fin dag
// Marlene
HAHAHHAHAHA du är ju knäpp. Dom jobbar med BARN och gjort massa barn du tror inte dom vet om att en 1åring måste ha spjäl på stolen? Och du tror inte dom vet hur liten en 1åring är och hur mycket han förstår och klarar av..fan va jag garvade när jag läste det här, är du allvarlig? Du måste ha någon skruv lös :O
SvaraRaderaJag förvränger ingenting, och hur du är beskriver du själv i din text. Klart man kan och vill underlätta för personal genom att fråga ang blöjsort och berätta om natten varit lång. MEN att berätta för dem hur han ska ha det på förskolan blir att du anser dem vara inkompetenta. Nu vill jag och orkar inte förklara mer. Avslutar med en tankeställare: Du går till en restaurang och ger direktiv till kocken hur han ska tillaga soppan som står med på menyn, och sedan tro att du får den bästa soppan när du klivit in i hans kök och gett direktiv om hans matlagning..
SvaraRaderaFörstår inte det där men kocken. Jag säger till om jag vill ha utan lök eller ris istället för pommes. Vill ju ha det som jag vill. Därav var det dumt.
SvaraRaderaBry dig inte om såna där kommentarer Marlene. Låt dom bara slinka förbi. Inte ens värt att svara på tycker jag. Bra skrivet Marlene! Förstår precis vad du menar och jag håller med till fullo. skumt när det är så många "Anonyma" man undrar om det är samma person, olika personer...jättekonstigt.
SvaraRaderaSå bra att du står på dig, även fast jag tycker att du inte borde behöva det när det gäller vissa kommentarer..vissa saker känns menlöst att ens svara på, när det är så elakt skrivet..
Jättejättebra som du skrev. Det är ju ens eget barn, herregud!
/Carin
Carin: så sant. Var väl på krigsstigen. Kom ju ingenstans. Fick inte ens svar på tal. Var som sagt bara elakt rakt igenom. Nu lämnar jag det bakom mig. Tack för fina ord Carin. Blev jätteglad.
SvaraRaderaNågot jag reagerade på var att dem lät barnen sova ensamma!!!!!!! Det var super bra att du reagerade på det och att dem ändrade rutinerna. Märkligt att dem inte kommit på det innan eller att någon annan förälder inte reagerat på det. Vad som helst kan ju hända. Jag tror att du framför din önskemål och tips om hur du vill att Antonio ska ha det på förskolan väldigt bra. Tror inte förskollärarna irriterar sig på dig utan blir bara mer uppmärksamma av att du är uppmärksam. Vad roligt att allt gått bra och hoppas Antonio börjar sova ordentligt snart igen.
SvaraRaderaKram C
Studerar just nu till grundskolelärare, förskoleklass till åk 3. Jag kan berätta att samarbetet mellan skola och hem är det viktigaste, att föräldrar ska känna sig trygga och ha tillit till att lämna sina barn hos oss är vi bara tacksamma för. Vill föräldrarna komma med något tips eller feedback så är det bland det bästa vi kan få. Vi är proffesionella och får utbildning om barns utveckling och lärande, även hur man ska samarbeta med hemmet. Vi vet mycket, vi har kunskap, bakgrund osv till allt vi gör, men vi vet inte allt om just ett barn då barnet är ny i skolvärlden. Och som Marlene sa, man ska kunna hantera "hysteriska föräldrar", det handlar ju om att skapa en trygghet och självklart vet föräldrarna bäst hur deras barn fungerar, men man kommer tillsammans att veta hur det fungerar bäst för barnet i skolan med hjälp av varandras erfarenheter och kunskaper. Man vill ju inte ta ifrån barnets personlighet och ändra det till något annat och tro att man vet och känner bäst om någon annans barn, men om det skulle handla om barnets utveckling, om man t.ex. vill om 2 månader testa en hård haklapp och tror att det kan vara bra skulle man ju prata med föräldrarna om det först och ge det som förslag och förklara varför man tror att det är bra.
SvaraRaderaTycker det är bra att du säger till Marlene, jag tror faktiskt att man som pedagog tycker om att få feedback, då utvecklas man och påminns om att våga testa nya saker, det kanske är bra för alla barn att få andra haklappar än de hårda. Det är kanon! Så länge man kan komma överrens och också låta pedagogerna lära känna barnet och upptäcka vad som dem tror passar bra, diskuterar det osv, så är det alltid bra att vara öppen direkt! Det är ju trots allt du som känner ditt barn bäst, och pedagogerna på skolan vill ju också barnets bästa och tar till sig av föräldrarnas önskemål. :)
du är söt
SvaraRadera