På besök hos Malin

Idag har jag, Hiro och Antonio varit på besök hos min granne Malin och hälsat på. (Man kanske inte skriver "besök" och "hälsat på" i samma mening?)

 Malin fick hålla bebisen så mycket hon ville.

 Jag fick pussa på bebisen så mycket jag ville;)

 Nu kan han sitta själv om man bunkrar upp med kuddar. Huvudet ramlar inte fram längre.

 Inredningstidning, te och varma sockor. Check. (Mina är strumpor, men lät mysigare med sockor)...

Antonio älskar att ligga så här på bröstet. Han somnade på Malins bröst. Malin dog lite innombords för det var så mysigt.

 Han brås så jäkla mycket på mig. Ser ni hur tjurig han är? Jag såg ju ut så där hela min uppväxt. Tjurig asså.

 Bara jag som har en katt under vagnen?

 Antonio tjurar. Malin frågar vad som är fel men Antonio sätter armarna i kors och svarar att det inte är nåt.

Västerås 3:e största blogg

Först var det Västerås  7:e, sen 5:e, och nu 3:e. Är det Antonio som fångar er? ;)

På björnön med våra vänner

Igår åkte vi till Björnön med våra vänner. Alla hade sina barn med sig. Vi grillade korv, åkte pulka och gick på isen. Om jag ska vara ärlig så gjorde jag inget av det. Jag åt korv, tittade när folk åkte, drack kaffe, höll i Hiro och umgicks med alla. Hahahaha. Kan inte åka pulka, har ont i baken sen förlossningen ju;)

Första skrattet. Check ✓

Nu skrattar han ibland. I början var jag så osäker på om det var ett leende eller bara magknip för han var så tidig. Nu är det solklart. Han ler och skrattar. Idag pruttade han högt och den varade länge. Jag bara tittade på honom med stora förvånande ögon, och sen skrattade han åt sin egen prutt.

Eftersom kameran och Antonio numera sitter ihop så har jag fångat när han skrattar på bild. Många säger: "Gud så liten han är. Man glömmer hur små de var. De växer så snabbt".

Jag vill inte glömma. Jag vill komma ihåg, så därför tar jag kort på honom nästan varje dag. Dock inte de första dagarna, då jag hade så ont. Låg jag inte ner så tog jag hand om bebisen.

Hiro är barnvakt

Hiro är barnvakt till Antonio. Mina älskade små bebisar.
Antonio började le, för det kittlades när Hiros nos var där och bökade. Detta var i fredags då Antonio fyllde 1 månad.
Vi firade genom att bjuda alla våra vänner på tacikväll.

Hur får jag min bebis att rapa på bästa sätt? Här är era tips:

Jag ställde en fråga förra veckan om det fanns något bra knep till at få ut en rap på bästa sätt. Jag fick en massa bar tips. Eftersom jag inte tror att ni går in och läser alla kommentarer, så publicerar jag några av tipsen här.

På BVC fick jag svar på varför min bebis ibland kräktes ut maten. Så här är det:

Antonio är förkyld. När han äter så lättar slemmet i halsen, ibland lossnar det och vill ut. Med slemmet följer även all mat upp. Så enkelt var det.

Natten innan vi skulle till BVC så kräktes han faktisk en stund efter maten. På filten, förutom kräket, fanns en gul fläck. Det var alltså slemmet som kommit upp.

Fick även svar på det här med rapning.
Alla barn rapar inte allt. Alla rapar hörs inte. Man kan försöka att rapa barnet mellan 3-10 minuter. Mer behöver man inte. Jag brukar göra så att rapar han inte, och inte somnat, så sätter jag honom i babysittern så han sitter upprätt. Så länge han är upprätt så har rapen en chans att komma ut.

Sen hur jag rapar hon är olika.
Tog till min några av era knep. Dock tycker jag inte om att klappa i rumpan. Bara några gånger men inte en längre stund. För jag skulle själv tycka att det var nedrans irriterande. Så jag klappar bara lite, sen smeker jag gärna honom över ryggen. (Funkade jättebra för mig, tack för tipset med att smeka lite hårt och snabbt)

(Maria, det BVC sa till dig sa de till mig med. Och jag gör som dig, har sittandes ibland, bara han är upprätt. Antonio fiser också mycket. Jag börjar tycka de luktar gosigt nu. Gabriel frågade om jag menade allvar. Hahaha. Ja, svarade jag, de luktar liksom han, det är Antonios fisar och då blir de mysiga). Hahaha

(Jessica, jag gillade ditt tips bäst; ”Ge honom till Gabriel istället”)

Hos BVC med Antonio som har blivit en hel fot längre

Idag var vi på BVC för att väga och mäta Antonio. Han vägde 4885 gram, och han har växt från 52 cm, till 56,5 cm. Typ lika långt som ena hans fot är.
Idag när jag skulle gå ut med Antonio och Hiro så var overallen hans förliten. Så det var bara att ta fram den större som låg i garderoben. Han söta lilla overall med öron är för liten=( Hans ben får inte plats. Den passade ju i förrgår. Hahaha

Syster var med även denna gång, för tanken var att vi skulle fixa ett pass åt henne efteråt. Vi satt på polisstationen i 40 minuter och insåg då att vårat nummer inte skulle hinna räknas upp innan det stängdes.

Naken. Man kan lukta, nosa och pussa på honom

Här får han ligga naken och luftas, samtidigt som han tränar nacken. Se så stark han är. Dessa bilder är från igår då han var 4 veckor och en dag.

Jag grät inget under graviditeten. Jag grät inget efter förlossning. Jag gråter nu. Nu har jag börjat blivit känslig. Började denna vecka. Jag tittar på Antonio som ligger i min famn och sen gråter jag för att jag tycker att han är så fin. Jag ansvarar för hans liv. Att han ska överleve. Han litar på mig helt och hållet. När jag bär honom och slänger runt honom så är han avslappnad och bara litar på att jag inte tappar honom. Och han är så snäll.

Igår grät han för första gången. Så där gråt med skrik i. Det gjorde så ont i mig då, för jag visste ej vad som var fel. Men det var först hunger, sen bajs, sen övertrött. Så allt kom precis efter varandra så därför skrek han. Men sen blev han tyst igen.