Gabriel jobbar och förutom det har han fotboll 2-3 ggr/veckan. Och fast jag är själv med Antonio har jag tid för mig själv. På morgonen sover han så då har jag tid att tvätta mig, klä mig och sminka mig. Detta tar ca 20 minuter. Sen kanske jag hinner slänga i en tvätt, tömma diskmaskinen. Han vaknar, det är mat, rapning. Sen kanske vi går ut och går lite, Hiro, Antonio och jag. När vi kommer hem igen sover Antonio som en stock så då kan jag städa lite eller sitta vid datorn.
Jag har inte alls känt att tiden för mig själv försvunnit. Att jag inte hinner ta hand om mig själv. Jag gör den tiden för annars skulle jag kanske känna mig nere.
Det är inte stökigt hemma hos oss. Jag tvättar varje dag och gör fint i köket så det inte står disk framme. Jag får lite panik när det är stökigt. Jag vill ha fri plats på köksbänken när jag donar i köket. Vill ha ordning i badrummet där jag sköter om Antonio, osv. Det kan ligga saker framme och en tvätthög på badrumsgolvet men det är lätt att städa bort. Vad jag menar är att det inte är ett bombnedslag i hemmet bara för att vi fått en bebis.
Det ända jobbiga är att gå upp 1-3 ggr på natten för att mata Antonio. Sån tur är så tar Gabriel matningen på morgonen då han kommer hem från sitt nattskift, vilket betyder att jag får sova 4 timmar i sträck utan att behöva gå upp.
UPPDATERING:
Jag skriver inte om ett halvår utan just nu. Inte när mitt barn är 6 månader eller 2 år. Jag menar just nu!! Så du som skrev din spydiga kommentar:
Han är faktiskt bara två veckor!!!! Prata om egen tid mm om ett halvår, ett år....., då kan vi snacka egen tid när verkligheten har kommit ikapp. Första månaderna är det ju nästa bara sova, äta, rapa och byta och så börjar det om igen.
Skrev att jag har hört den kommenatren "jag har inte tid för mig själv" av folk som fått barn. Inte av folk som har barn på ett halvår.
Med egentid, och ta hand om mig själv, menar jag INTE att sminka mig och platta håret, utan att göra saker som jag mår bar av. Vad som helst. Ta hand om mig själv och mitt välmående.
Vi matade våran son 1-2 ggr på natten..Men typ om han somnade 00 så vaknade han 05.30 ca och ammade, sen sov han vidare till 08 ungefär. Jag tror inte att alla TAR sig den tiden som du Marlene,tyvärr, för deras skull alltså är det tyvärr. Man får prioritera, så är det ju. Får man fler barn blir det mindre tid, men allt handlar om prioritering.
SvaraRaderaSanna: Låter underbart att han sov så länge. Får se om Antonio snart också klarar av att sova så där länge. Skulle vara såååå skönt!!
SvaraRaderaDet här om att TA sig tid. Om jag inte skulle fixat mig där på morgonen. Vad skulle jag gjort annars? Eller städa och plocka när han sover. Eller göra nåt med Gabriel. Där har jag ju tiden serverat på ett guldfat.
Just nu har jag sjungt visor och haft honom i famnen samtidigt som jag satt vid datorn. Efter en kvart somnade han så nu har jag båda händerna fria. Så nu sitter jag här vid datorn och Gabriel ska laga lite mat till oss.
Därför har jag inte förstått det där om att ALL ens tid försvinner. Jag känner inte så. Och härligt är ju det=)
Du har haft TUR att han är så nöjd, haha! Jag han inte ens gå på toa. Abbe var aldrig nöjd, sov typ aldrig och man kunde inte lägga ner honom utan att han vrålade i evigheter. Så jag gick och bar och bar tills jag grät för att jag fick så ont i ryggen av bärandet:/
SvaraRaderaJadu, jag var precis som dig när jag fick min son i somras! Tyckte iaf att jag hade massa tid för mig själv, hann duscha, platta håret och sminka mig varje dag plus äta i lugn och ro och sitta vid datorn läääänge, kunde inte förstå de sunkiga mammor som påstod att de inte hann ta hand om sig själva! Jag och sambon kunde mysa hela tiden egentligen eftersom vi var hemma båda två. Visserligen var jag trött då han ammade varannan timme dygnet runt de första veckorna men man vande sig. Barnet sover ju mestadels och är nöjd sålänge det har ny blöja och är nymatat :-) Mitt tips: NJUT! Ett halvår senare förttår jag sunkmammorna... Min son är nu ett halvår och jag får duscha och fixa håret varannan dag, sminka mig lite snabbt på morgonen och tid för att sitta i lugn och ro vid datorn har jag bara på kvällen är han lagt sig och då han vaknar en gång i timmen hela nätterna och kvällarna så har inte jag och sambon nån tid ihop heller och vi är aptrötta jämt. Äta i lugn och ro kan jag glömma om jag är ensam med honom. Det ska roas och hända nåt, tider att passa på öppna förskolor, babysim, barnpassning på gymet för att få egentid och kompisar, långpromenader så att han kan sova dagtid osv. Jag kommer att vara väldigt glad för din skull om du säger samma sak om ett halvår :-D
SvaraRaderaVilken lyxtillvaro! Men första tiden är ofta sådan, ofa blir det skillnad när de blivit ca 6 mån och vill ta sig framåt (och det säger jag såklart inte för att vara glädjedödare nu ;)
SvaraRaderaJag har en ettåring och en tvååring, har jag tur får jag lite tid för mig själv efter att de gått och lagt sig :)
Nyfödda sover ju mesta tiden men vid 6 mån och efter det blir det lite andra bullar när de inte nöjer sig med att ligga stilla och sova. Jag har sj en 2 åring och den enda lugna stund jag får är på natten när jag själv sover :)
SvaraRaderaVilken fin och härlig blogg!!! Kan nog bli en ny favorit för min del =D Ha det fint.
SvaraRaderaMvh Agnes
Han är faktiskt bara två veckor!!!! Prata om egen tid mm om ett halvår, ett år....., då kan vi snacka egen tid när verkligheten har kommit ikapp. Första månaderna är det ju nästa bara sova, äta, rapa och byta och så börjar det om igen.
SvaraRaderaKänner verkligen igen mig i det som du skriver. Första tiden efter att min dotter kom till världen tänkte jag precis som du, jag fattade verkligen inte alls vad alla snackade om när de sa att barn tar så mycket tid och att det är svårt att få tid över till sig själv (för att inte tala om tid för att vårda sitt eventuella förhållande). Fem år senare kan jag bara tänka tillbaka och skaka på huvudet åt mig själv...
SvaraRaderaJag menar inte att skrämma upp dig men sanningen är att ju äldre barnet blir desto mer tid "tar det". Något som dock är viktigt att komma ihåg är att samtidigt som barnet blir mer krävande så växer kärleken för barnet.
Njut av tiden med lille bebis-Antonio för snart blir det full fart dagarna i ända. =)
Ninni: Usch för att bära och bära. kan förstå att du grät. Jag har bara kunnit bära Antonio i 5 dagar. Pga operationen var jag väldigt låst i början. en jag bär INTE för länge pga dålig rygg. Sen har jag turen (ta i trä) att han inte gråter. Det är om maten dröjer för länge. Så lugnt här hemma och jag har aldrig gråtit eller blivit arg för mitt humör har brustit. (ta i trä igen) Kramar
SvaraRaderaPS, Hoppas din andra gång kommer gå lättare;)
vad skönt och bra att du har det så =) Själv kommer jag ihåg att man inte fick sova nästan någonting, och på dagarna när Adam sov, sov jag med, så jag hann verkligen inte göra eller ta hand om mig själv. han var verkligen jobbig på nätterna när han var liten. Han var så fram till kankse 8-9 månader minns jag, så jag var lite deprimerad ett tag.
SvaraRaderaMen man ska försöka ta hand om sig själv och ha sin egna tid också =)
Skönt och kul att du känner så =)
Strunta i alla neggokommentarer och önska istället och ha förhoppningen om att du alltid kommer att ha tid för dig själv, varför sitta och tänka negativt om framtiden? :) njut av att du har en sån lugn kille så att du kan fortsätta vara Marlene, man behöver faktiskt inte ge upp allt man har för att " det är så att vara mamma"
SvaraRaderaJag tror visst att sminkningen och fixa det av hår är din tid, varför skulle det inte vara det:) allt som du gör för din skull är ju din. Mår mamman bra mår barnet bra!
You go girl!,
Johanna: Ja så ska jag tänka. Det ska jag bära med mig i bakhuvudet=)
SvaraRaderaJo, fixa mig är min tid, men menade att det är mycket mer också. ALLT som får mig att må bra. Alla dessa utflykter är min tid.Sitta vid datorn och hålla på med mina bilder är nåt jag tycker om. Fota, blogga, pyssla m.m Även om Antonio är med så är det en tid som får mig att må bra.
Sen delar vi upp egentid här hemma. Gabriel spelar ju fotboll, det är "egentid". Vill jag göra något jag så tar Gabbe Antonio så jag får min "egentid".
Vi kom överens om detta innan Antonio kom till världen, att vi måste ge varandra egentid, samt ge oss själva vi-tid för varandra.
Jag skäms inte heller för att be andra om hjälp. Familj eller nära vänner. Hjälp med att ta hand om Antonio så jag får vila eller pusta ut. Är skönt om min lillasyster är här och hon matar Antonio eller har honom i famnen så jag blir fri. Jag är så tacksam för den hjälpen- och lycklig att jag har den.
Min bästis sa idag att kanske är Antonio så lugn och snäll för att vi är lugna och glada.
Jag har aldrig träffat en sån snäll liten bebis! Å jag tror stenhårt på att det endast är er förtjänst då ni är så nöjda å glada!
SvaraRaderaSpelar ingen roll hur A blir då han blir ett eller två, jag tror ni kommer vara lika tillfreds ändå.
menade inte att vara spydig. tolkade "att få barn" som "att ha barn". Trodde att man fortfarande hade fått barn även om barnet var ett halvår?
SvaraRaderaOch att jag kopplade ihop egentid med att sminka sig är kanske inte så konstigt när du lägger upp bilder på dig själv när du sminkar dig. Det är väl inget fel på att må bra av att få sminka sig heller?
Det var ju inte så att du specifierade att du inte förstod att folk som precis genomgått en förlossning kunde påstå att de inte hade tid för sig själva? Du ammar väl inte heller vad jag förstår och då är det ju smidigt att någon annan kan mata ens bebis= mer egentid. Inget fel med det heller! Men det går inte riktigt att jämföra med en nyförlöst mamma som enbart ammar, eftersom amningen upptar 10-12 timmar av dygnet den första tiden = mindre egentid. Just den mamman som helammar och ammar 1 en timme i taget varannan timme dygnet runt kanske inte tycker att hon har "tid för sig själv längre"?
Nä du, den här puttinuttbloggen är allt riktigt tråkig, ska sluta läsa. Lycka till med barn och liv iaf!/Jeanette
och "jeanette" är inte den anonyma som skrev det citatet du lade upp i din blogg. Läste inte kommenterarerna innan jag skrev... Jag skrev om min halvårsgamla son och att jag var som dig i början. Och jag tycker än idag att egentid för mig är att få sitta vid datorn, gå och träna, duscha, sminka mig, platta håret. Allt annat kan jag göra tillsammans med min son, tex långpromenader och gå på stan, fika osv. Lägger man upp sådana här fåniga inlägg så får man nog räkna med lite mothugg ;-) Det är ju fantastiskt hur bra du har det, jag avundas dig inte. Jag valde att amma trots att jag förmodligen hade haft massa mer tid över om jag hade gett mat på flaska. Och det är inget fel med att flaskmata heller, det jag menar är att man har andra förutsättningar då :-) Lycka till som sagt!/jeanette
SvaraRaderaJag ammade Marlene i 6 månader o Rebecca i 3 veckor o det tog lika mycket/litet tid att mata den oavsett flaska eller bröst???
SvaraRaderaO jag tog mig också mycket egen tid även när ni var "stora" bebisar.
Men herregud människor snacka om att lägga sig i andras liv hitta era egna fel i stället . Jag älskar Marlenes blogg och jag tycker det är helt underbart att läsa att allt går bra för henne och hennes familj .Och speciellt skönt att läsa att hon har egen tid och tar vara på den. Och tycker man sig nu störa sig på henne så håll det för er själva skulle det vara kul för er som nybliven mamma att få massa skit över sig ! Nä tacka gud för att vi är olika skapta , Kärlek till Marlene och hennes söta familj
SvaraRaderaMan skäms ju över att vara kvinna när man läser de här konversationerna! Tittar folk på er för att ni är gröna av avund på stan? Eller går man kanske inte ut när man är en sunkig morsa!?
SvaraRaderaDet här med amning och flaksa och vilket som tar längst tid. Det är nog från matning till matning oavsett om man ammar eller ger flaska. Idag tog det 1 timme att mata min bebis. Det ska rapas och det kan ta 20 minuter innan rapen kommer. Sen kan jag fortsätta mata. Sen rapa igen. Maten rinner ur munnen om det är en rap som ligger och lurar. Så jag tycker inte vi skall gå in på vilket som är "jobbigast" och vem som har det "värst". Något som jag tycker svenskar oftast gör.
SvaraRadera"Vem har mest läxor i skolan" är något som jag har fått höra hela skoltiden. Gjorde säkert så själv. Hahaha.
Som sagt, alla har det nog helt olika.
Anton va/är precis likadan.
SvaraRaderaÄnda gången han var ledsen va när han är trött eller hungrig och så är han fortfarande.
Han åt varannan timme dygnet runt till han va ca 3 månader vilket va lite drygt, nu äter han ju fortfarande på natten men var fjärde timme:)
Det ända som ändras med tiden är att dom sover mindre och kräver mer uppmärksamhet.
Det betyder inte att du inte kommer ha "din" tid, jag menar, ungen ska ju fortfarande sova:)
Anton somnar kl 19 varje kväll och vaknar mellan 6-8 på morgonen .
Sen sover han 2 gånger under dagar på ca 30min-1tim.
Jga passar alltid på och städa då eftesom jag har hela kvällen på mig att bara vara, både själv och med Jonas!
Njut bara och strunta i alla kommenterat!
Spädbarnstiden försvinner på tok för fort:)
Vill bara förtydliga att jag heller inte menade min kommentar som en pik.
SvaraRaderaAlla barn är ju olika, det finns ju "krävande" bebisar också, som börjar gnöla och skrika så fort mamma t ex börjar att sminka sig och så kanske de dessutom inte kan sova själva och då blir man helt bunden. Jag har haft en sådan bebis, fick t.om. ha bebisen i famnen på toaletten :-/ och den låg alltid och sov i min famn eller brevid mig, så jag var nog en så där grå och trist mamma som led, min enda tröst var någon bok som påstod att krävande bebisar blir intelligenta vuxna då eftersom de vill vara med överallt, men om det stämmer återstår ju att se, isåfall kan det väl ha varit värt det, he,he...
SvaraRaderaGud va skönt för dej att ha egen tid, jag fårstår dej till tusen!
SvaraRaderaDock så va min lilla Liam en riktig liten gnällspik så fort man la ifrån sej honom när han somnat i famnen så tyvärr fick man många gånger sitta på toa och amma=)Men när han va 1,5 månad slutade jag amma för min mjölk tog helt slut (han gick bara upp 75 gram på 3 veckor) och då började vi ge honom flaskan och sen dess har de blivit mycket mycket bättre! Jätte roligt att läsa din blogg! En riktigt duktig fotograf e du också...önskar jag själv hade den talangen!
Mvh Lina
Åh vad jag suttit och småflinat åt detta. Det är ju humor i det hela.
SvaraRaderaSer framför mig hur du (på något knepigt vis) sitter med din bebis i famnen och kissar på toaletten, samtidigt som du tänker på att din bebis i äldre dagar blir intelligent och tjänar massa pengar och har ett fantastiskt företag.
Hoppas du hade någon hjälp och inte var helt själv.
Jag hade inte haft den tid jag har ibland, om jag inte haft hjälp. Gabriel, syster, min mamma. Bara att någon annan håller och jollrar med Antonio betyder ju fria händer för mig.
Som idag var syster och mamma här och då höll de Antonio så jag kunde sitta och skriva och klistra in bilder i hans "mina första år" bok.
Haha jag kan lova att min sambo flera gånger kommit in och jag suttit på toan och sagt: Han sover jätte djupt nu men jag vågade inte röra mej från toaletten så kan du ta honom så han inte vaknar=) Han skrattar forfarande åt mej när jag påpekar att jag ammat Liam på toan=)Jag hade väldigt tur med att Johan va hemma i ca 3 veckor efter att Liam föddes så de va skönt då han man lamda och komma in i lite "rutiner" och nu med flasmatningen så vill ju nästan alla i familjen och vänner göra de istället =)
SvaraRaderaJag fick barn tre dagar innan dig. Har följt din blogg ett tag och tyckte det var intressant att jag hade bf den 14e dec och du den 24(?).
SvaraRaderaJag känner att jag inte har någon tid för mig själv längre. Alla barn är ju olika och om man har ett relativt lättsamt barn som inte skriker så mycket eller sover bra om nätterna och dagarna så är det ju inte så svårt att ha egentid. Men ofta när min bebis sover så försöker jag också att göra det, då det blir många avbrott på natten för amning, varannan timme ungefär. Det betyder ju att jag försöker göra en tupplur när bebisen gör det, och när bebisen vaknar gör ju jag okcså det, då måste jag bära runt på honom hela tiden och då har inte jag tid att göra de sakerna jag skulle vilja, duscha riktigt och sminka mig, sätta på mig fina kläder eller mysa med min pojkvän, för det prioriterar jag bort bara för att jag är så himla trött! Men det händer att jag är vaken fast bebisen sover, då hinner man med mycket mer, men är så otroligt mycket tröttare istället. Tror det handlar mycket om hur man prioriterar saker. Kram
haha dedär spydiga kommentarerna alltså - idioter.
SvaraRaderaMen jag kan säga att jag också längtar efter egentid o då är Viggo ändå 14 månader. Men jag minns när han var en liten mini bebis, det fanns ingen tid till något alls och det är faktiskt jobbigt.
Han är otroligt söt lillkillen!
Kram