Fågelskådning på Tidö

Jag har inte hunnit blogga något då jag kämpar med min sjukdom och försöker komma ikapp i skolan.

Jag är mitt uppe i hortons just nu, och har anfall dag som natt. Får gå undan i skolan och låsa in mig på toa där jag tar spruta. Ett helvete. Vill inte ha det så här. Vill må bra och få sova hela nätter, vill kunna planera saker och vill må bra och vara glad.

Hur som helst så är jag glad att jag orkade och kunde åka på den där fågelskådningen förra helegn. Det var precis efter min tentaperiod som vi hade planerat in en heldagsutflykt.  Jag var lite hängig på utflykten men det gick bra. Är så glad att vi gjorde den. Lever på den fortfarande.

Kl 10:00 kom Sanna hem till mig. Hiro fick inte följa med för jag kan omöjligt se efter både barn och hund på samma gång. Men Antonio skulle ju så klart med. Vi gick ner på parkeringen och packade allt från hennes bil till min bil. Sen startade vi färden ut mot Tidö.

Föresten, Antonio har valt kläder själv om ni undrar över de space-iga shortsen uppe på byxorna.

Antonio bli lätt åksjuk och han kräks JÄMT om vi kör lite längre än till Ica liksom. Vi fick stanna efter vägen vid uppfarten till ett hur och där bytte jag tröja på Antonio, torkade honom och torkade ur barnstolen.

Här har vi kommit fram till Tidö. Bommen var nere så vi fick parkera utanför. Var en bit att gå men vi hade ingen brådska. Kom en annan familj samtidigt som oss och de träffade vi på nån timme senare när vi kom fram till bryggan. Det tog lite längre tid för oss att gå om jag säger så.

 

Antonio hittade en stor gammal dörr på nåt sort hur. Där på dörren satt ett stort lås. Han trodde han hade tagit med sig sin nyckel så jag fick plocka ut allt ur magväskan för att visa att nyckeln inte var med. Han pekade på låset och sa: låst, nyckel. Han är så smart. Han kopplar ihop allt och vill gärna lösa problem. Eftersom Antonio hade glömt sin lilla nyckel hemma kunde vi ju inte låsa upp det där låset. Suck, typiskt;)

Sen kom vi äntligen fram till stigen som leder ut till itkiksplatsen. Det var 800 meter från skylten och till utkiksplatsen. Sen får vi inte glömma att vi gick från bilen också. Antonio var så duktig och gick väldigt långt. Ibland blev han trött och jag ska verkligen inte bära för nacken och armen just nu, men vad ska man göra. Klart han fick rida på ryggen. Sen bar Sanna honom ibland.

Antonio var så lycklig och sprang runt. Jag var så lycklig i hjärtat för att se hur glad han var. Han skrek-skrattade och flaxade med armarna.

När vi kom fram för det dags för picknick. Vi träffade på den andra familjen som kom samtidigt som oss. De hade fikat klart när vi kom. Vi fikade och drack kaffe, åt och njöt i solen. Det var ju ändå årets vackraste vårdag. Antonio drack smoothie och blev smutsig runt munnen. Sprang runt och var glad. Precis så bra som kunde vara.

Sen var det dags att kika på fåglar. Jag kan berätta att Antonio såg en stor pippi, en båt och ett ufo. Jag såg dessvärre ingenting jag. Hahah

Man såg över till Askövikens utkikstorn och kunde vinka till de som stod där och kikade. Det var så varmt och skönt. Antonio hittade ett hål i planket som han kunde kika ut ur.

Vi fick ta ett litet snack han och jag. Jag ville inte att han skulle springa ut på den långa bryggan själv för han var ju så liten, och det var väldigt glest mellan plankorna på sidan så han kunde lätt ramla i. Så jag tog honom åt sidan och berättade för honom. Sen sa jag att om han ramlar ner låter det plupp och då kan inte mamma se honom och då börjar mamma grina. Av allt vi pratade om var det plupp och mamma grinar han tog till sig. ”plupp, plupp” hoppade han runt och sa och pekade ner i vattnet. Hahaha. Men han sprang inte ut nå mer. Han lyssnade faktiskt. Jag kunde känna mig rätt så avslappnad ändå.

Bajsblöjbyte.

 

 

 

Sen var klockan mycket och vi hade tillbringat hela dagen på Tidå. Var dags att börja gå mot bilen. Låg en stor orm och solade sig i gräset vid slutet av bryggan. Har nog aldrig sett en så stor orm förut. Han få en bild på svansen.

På tillbakavägen fick vi bära Antonio lite mer. Men det gick bra och fram kom vi.

Å vilken underbar dag det var