Iller bet och rev bebis i ansiktet

Många av nyheterna får jag via facebook. Vänner länkar till olika nyheter i sitt flöde, och de hamnar på min wall. En nyhet jag läste var denna.

Rubriken lyder” Iller bet Selma när hon låg i vagnen”,och finns att läsa på expressen.se.

Hennes pappa kom hem med vagnen och bebisen låg och sov. Han ställde vagnen på tomten, gick in och stängde dörren.

Okej, redan här reagerar jag. Jag har aldrig ställt ut Antonio på loftgången här hemma och stängt dörren. Vet att andra gör så, men jag har aldrig gjort det. Då hör jag ju inte om han vaknar. Tänk om nåt händer. Att han skulle klättra ur vagnen och ramla ner. Att han vaknar och ingen hör honom, gråter tills han kräks.

När pappan hade gått in så är hans nästa steg ATT LYSSNA PÅ MUSIK! Varför säger du ens detta till tidningen för?!  Hur stor är chansen nu att du hör ditt barn?

När pappan är i huset med stängd utterdörr, och bebisen ensam ute i vagnen, kommer en iller och klättrar upp i vagnen och klöser och biter bebisen i ansiktet. Bebisen är instängd i en åkpåse och kan inte röra mer än huvudet.

Bilder från expressen.

Jag ryser när jag ser bilderna. Nej föräldrar, ställ inte ut små bebisar utan att ha koll. Jag brukade ställa Antonio precis innanför dörren i hallen och sen ha ytterdörren helt öppen. (om han sov).

 
 

Tänkte berätta en historia om en mamma som ställde ut sitt barn och inte hade koll. Eller ens brydde sig. Vad vet jag.

Detta var i våras tror jag. Jag och en väninna, vi kan kalle henne för Ewelina, Elmos mamma. Vi var ute och gick med Hiro i området. Vi hörde ett spädbarn gråta hysteriskt. På en balkong på nedersta planet i ett lägenhetshus stod en barnvagn. I vagnen låg ett spädbarn som grät och skrek. Balkongdörren var stängd. Vi stannade till tittade men ingen kom ut. Barnet skrek och skrek. Vad ska vi göra? Vi ropade, men inifrån lägenheten hördes musik. Vi kastade småsten på fönstrena men ingen kom. Efter många minuter funderade vi på att ringa polisen. Barnets skrik var hemskt. Panik och kunde knappt andas. Det var kod vid porten på andra sidan, så in kom vi inte. Vi ropade och ropade nerifrån gräsmattan, men ingen inne i lägenheten hörde oss, än mindre sitt barn.

Vi kastade mer sten och ropade. Minuterna gick. 5 minuter. 10 minuter.

Efter en lång tid kom en gammal tant med rullator runt hörnet. Vi sprang till henne och hon bodde i huset. Vi förklarade att bebisen stod utstängd på balkongen och att vi stått där länge, så vi visste inte hur länge spädbarnet skrikit. Jag skojar inte när jag säger att tanten vände rullatorn och fullkomligt sprang mot porten. Ewelina följde med, och jag stannade vid nedanför balkongen, så bebisen inte var själv.

Ewelina hade plingat på och ett barn hade öppnat. Hon hade frågat efter mamman och när mamman kom till dörren förklarade Ewelina att hennes spädbarn legat och skrikigt i vagnen över 15-20 minuter och att vi ropat och kastat sten utan att de hörde oss. (barnet kanske hade legat och skrikit i en halvtimme, det är det som är så hemskt.) Mamman svarade; ”Okej då vet jag”, och stängde dörren.

Sen öppnades balkongdörren och ÄNTLIGEN kom mamman ut.

Ofta man inte tittar till sitt barn på så lång tid? Och ha dörren stäng och musik inne. Ingen koll alls. Det var faktiskt jättehemskt att höra det stackarns barnet gråta så mycket och så länge. Så hjälplös och låg där i vagnen och skrek.

 

Ställer ni ut era barn och stänger dörren? Jag har aldrig vågat? Har ni babymobil då, eller går ni ut tex var 5:e minut och tittar till barnet? Eller ställer ni ut barnet och tittar till det var 30:e minut?