Barnrumsspecial i lokala tidningen

Idag är Antonios rum med i en lokal tidning; VLT. Minns ni att jag bloggade om att en tidning hade varit här hemma och intervjuat mig, samt fotat Antonios rum? Det var VLT som var här då.

Verkligen en färgsprakande artikel med fina bilder.  Man stannar garanterat upp på och kikar lite extra när man bläddrar igenom tidningen.

Antonio som sitter i sin gunga pryder ett helt omslag till Bostadsdelen. Rubruken lyder: ”Lekfull mix i barnrummet”. Mamma Marlene blandar färger, gammalt och nytt.

Stapelklossar jabadabado

Vi har suttit vid Antonios lilla bord och byggt pussel och sen lekt med stapelklossar. Hade nästan glömt bort att Antonio hade dessa stapelklossar. Jag köpte dem till honom förut, men han tuggade hål genom kartongen, så jag ställde upp dem på hyllan. Nu tog vi ner dem, byggde torn och puttade omkull tornen.

Hittade fler fina saker som låg uppe på hans hylla. Två glassar i tyg som man sätter i en kartong. De ställde jag i hans kökshylla. Ett pussel jag glömt bort. Superpedagogiskt. Detta ska vi träna mer på. Sen har han massa pyssel han ska få i julklapp. Jag blev ju klar ed både julklappar och födelsedagspresenter i oktober-november. Ville inte stressa då jag pluggar på heltid. Nu är ju alla inköp gjorda, så jag kan luta mig tillbaka med händerna bakom huvudet;)

Var sugen på lite frukost.

När jag var mindre fick man typ ta en salamiskiva/macka. Vet inte om det satt sina spår… Nu köper jag allt jag är sugen på och jag får ha ett paket prosciutto på en enda macka om jag vill. Jag kan ju inte njuta om jag snålar. Ett paket salami räcker väl till tre mackor. Det ska vara lyx!

 

När jag var liten (typ överallt) så fick man bara ta lite vaniljsås till äppelpajen. Vaniljsåsen skulle räcka till alla (varför man nu gör så liten mängd om den nu ska räcka). Om det någon gång äts äppelpaj här hemma så snålas det inte på vaniljsås. Godaste vaniljsåsen finns på ica maxi i konditoridisken. Det är deras egna tror jag. Så himla tjock och krämig. Man kan äta den som den är med en sked.

Varför snålades det? Snålas det fortfarande? Bara jag som tycker att man inte ska snåla. Ska man få äta nåt gott och njuta, kan man väl få göra det till fullo?

Gör om en garderob del 1

Nu har vi målat ett lager i Sannas garderob. Styrde upp det igår. Så det blev av liksom. Gick fort att tömma garderoben. Sen tejpade jag skyddspappa på golvet. Sen tvättade vi av alla väggar samt petade bort gammal tejp. Massa häftstift satt fast lite här och där, de fick vi dra bort med tång.

 

Nu glömde vi fota andra väggen i garderoben som var helt i trä. Den är vit nu. Men här är en före- och en efterbil. Det skall målas mer. Sen ska golvet målas. Slutligen skall en grå golvmatta in. Sen är det klart!

Sanna droppade massa färg i mitt hår. ”droppade” säger hon. Var så mycket så det var inte ens torkat när jag skulle lägga mig. Haha

Så försiktig och fin

Vi hade besök av en lite nyfödd knodd här hemma. Antonio var så himla duktig. Jag skulle ta bild av bebisen och Antonio. Antonio fick välja vart bebisen skulle ligga.

Sen sa jag att bebisen är liten så du måste vara försiktigt.

Ska du hålla beisens hand?

Asså gud va jag skrattade (tyst så inte Antonio tog illa upp). Han var så himla försiktig. Så gulligt. Man ser på bilderna att han koncentrerar sig. Han förstod att man inte kan slå på en bebis. Han förstod att man skulle vara försiktig.

Sen började bebisen att grina. Oj, bebisen är ledsen sa jag, och bar upp den. Då la sig Antonio ner i kuddhörnan och ”grät. Oj, den andra bebisen är också ledsen. Och så bar jag upp honom i famnen också. Så där satt jag på golvet med två bebisar. Antonio blev nöjd. Allt gick så bra.

Antonio målar mammans mun blå

Vi har målat. Att måla ligger väl inte på Antonios 10 i topp-lista men denna gång gjorde vi på ett annat sätt. Jag radade upp färgerna ovanför pappret. Han fick peka på en färg han ville måla med. Sen fick han peka på pappret vart jag skulle klutta ut färgern. ”Dä, dä dä” han pekade på pappret och jag tryckte ut en färgklick. Sen skulle så klart Antonio klutta ut färgkluttar själv. Han målade tre teckningar, samt min mun och haka.

-Du ska måla på pappret, inte på din mamma, Antonio.

Sen målade han sin egen mun.

De två översta bilderna är från när vi målade. De nedersta är vi klara. Han häller ut pennor och kritor på bordet. Det var målarfärg på oss, bordet, golvet och stolen. Jag pratar med min vän i telefonen. Jag sa att jag var blå.

Så här såg jag ut när vi pratade. Nu vet du;)

Jag filmade Antonio när han målade. Här är några stillbilder där han målar mig och sen sig själv.

Iller bet och rev bebis i ansiktet

Många av nyheterna får jag via facebook. Vänner länkar till olika nyheter i sitt flöde, och de hamnar på min wall. En nyhet jag läste var denna.

Rubriken lyder” Iller bet Selma när hon låg i vagnen”,och finns att läsa på expressen.se.

Hennes pappa kom hem med vagnen och bebisen låg och sov. Han ställde vagnen på tomten, gick in och stängde dörren.

Okej, redan här reagerar jag. Jag har aldrig ställt ut Antonio på loftgången här hemma och stängt dörren. Vet att andra gör så, men jag har aldrig gjort det. Då hör jag ju inte om han vaknar. Tänk om nåt händer. Att han skulle klättra ur vagnen och ramla ner. Att han vaknar och ingen hör honom, gråter tills han kräks.

När pappan hade gått in så är hans nästa steg ATT LYSSNA PÅ MUSIK! Varför säger du ens detta till tidningen för?!  Hur stor är chansen nu att du hör ditt barn?

När pappan är i huset med stängd utterdörr, och bebisen ensam ute i vagnen, kommer en iller och klättrar upp i vagnen och klöser och biter bebisen i ansiktet. Bebisen är instängd i en åkpåse och kan inte röra mer än huvudet.

Bilder från expressen.

Jag ryser när jag ser bilderna. Nej föräldrar, ställ inte ut små bebisar utan att ha koll. Jag brukade ställa Antonio precis innanför dörren i hallen och sen ha ytterdörren helt öppen. (om han sov).

 
 

Tänkte berätta en historia om en mamma som ställde ut sitt barn och inte hade koll. Eller ens brydde sig. Vad vet jag.

Detta var i våras tror jag. Jag och en väninna, vi kan kalle henne för Ewelina, Elmos mamma. Vi var ute och gick med Hiro i området. Vi hörde ett spädbarn gråta hysteriskt. På en balkong på nedersta planet i ett lägenhetshus stod en barnvagn. I vagnen låg ett spädbarn som grät och skrek. Balkongdörren var stängd. Vi stannade till tittade men ingen kom ut. Barnet skrek och skrek. Vad ska vi göra? Vi ropade, men inifrån lägenheten hördes musik. Vi kastade småsten på fönstrena men ingen kom. Efter många minuter funderade vi på att ringa polisen. Barnets skrik var hemskt. Panik och kunde knappt andas. Det var kod vid porten på andra sidan, så in kom vi inte. Vi ropade och ropade nerifrån gräsmattan, men ingen inne i lägenheten hörde oss, än mindre sitt barn.

Vi kastade mer sten och ropade. Minuterna gick. 5 minuter. 10 minuter.

Efter en lång tid kom en gammal tant med rullator runt hörnet. Vi sprang till henne och hon bodde i huset. Vi förklarade att bebisen stod utstängd på balkongen och att vi stått där länge, så vi visste inte hur länge spädbarnet skrikit. Jag skojar inte när jag säger att tanten vände rullatorn och fullkomligt sprang mot porten. Ewelina följde med, och jag stannade vid nedanför balkongen, så bebisen inte var själv.

Ewelina hade plingat på och ett barn hade öppnat. Hon hade frågat efter mamman och när mamman kom till dörren förklarade Ewelina att hennes spädbarn legat och skrikigt i vagnen över 15-20 minuter och att vi ropat och kastat sten utan att de hörde oss. (barnet kanske hade legat och skrikit i en halvtimme, det är det som är så hemskt.) Mamman svarade; ”Okej då vet jag”, och stängde dörren.

Sen öppnades balkongdörren och ÄNTLIGEN kom mamman ut.

Ofta man inte tittar till sitt barn på så lång tid? Och ha dörren stäng och musik inne. Ingen koll alls. Det var faktiskt jättehemskt att höra det stackarns barnet gråta så mycket och så länge. Så hjälplös och låg där i vagnen och skrek.

 

Ställer ni ut era barn och stänger dörren? Jag har aldrig vågat? Har ni babymobil då, eller går ni ut tex var 5:e minut och tittar till barnet? Eller ställer ni ut barnet och tittar till det var 30:e minut?

Antonios rum ska vara med i tidningen

Idag efter skolan skyndade jag mig hem, för en tidning skulle komma hit och fota i Antonios rum.

Tur att rummet går fort att städa;)

Först lite intervju med mig om barnrummet. Tänkte faktisk ta mig tid och leta fram alla ställen eller märken på de fina saker Antonio har i rummet. Så det kan stå med i tidningen. Jag älskar ju att inspirera andra. Många vill kanske köpa nåt fint de ser i hans rum.

Sen fotades det medan det var ljust ute.

Jag valde att vi först fotade med tältet och sen utan tältet. Tältet står ju där tills vidare. Tills Antonio tröttnar på det, alternativt att det går sönder.

När jag hämtat Antonio på dagis, kom fotografen tillbaka och tog bilder på Antonio. Just idag, precis idag när tidiningen var här så var Antonio lite trött och grinig, så det som vi annars gör och han tycker är kul, var för honom inte alls kul idag. Kan hända att jag mutade ungen med två chips. Hahaha.