Turkost vatten, en gömd plats

Jag nämnde i föregående inlägg att jag skulle visa ett ställe, för min vän Sanna, som jag personligen tycker är bland de vackraste ställen som finns i/vid min stad.  Ser ut som en lagun.

Vi hade ju inte megatur med vädret. Det pendlade mellan linne, linne+tröja, och linne+tröja+tunn jacka. Vi hade ju planerat att bada men så blev inte fallet denna gång.

Jag hämtade upp Sanna och hennes hund utanför hennes hus. Hiro var med i bilen och Sannas hund hoppade in i bilen och bak till Hiro. De blev glada att se varandra. Vi fick tvångssära på dem. Haha. Sen åkte vi ut på utflykt. Vi kom inte rätt. Fick göra in på en grusväg, googla lite, köra ut på vägen. Sen såg jag några jag kunde fråga. Vi fick en dålig vägbeskrivning med uppförsbackar och nedförsbackar och ett hustak. Körde av för tidigt och hamnade på en smal väg som det inte gick att vända på. Vägen/stigen ledde fram till ett hus i skogen. En man stod vid huset och tittade när vi kom i bilen. Han såg arg ut. Jag vände snabbt. Han kom mot bilen. Undra om han hade en yxa i handen… Haha. Jag borde vevat ner rutan och ropat: Vi körde fel. Men jag körde bara därifrån.
Till sist hamnade vi rätt. Tog på oss våra ryggsäckar, och sen var det bara att börja vandra.
Först kom vi till ett vattenhål som det brukar var grodor vid. Nu var där fullt med grodyngel. Vattnet var varmt. Jag ville gå i med fötterna, men sen kom den kalla nordanvinden igen=( På med tröjan och gå vidare.
Vi gick och gick och gick. Sen äntligen kom vi fram och det var så vackert. Jag blev så lycklig av allt det fina. Vi gick upp på klipporna och tittade ut över det turkosa vattnet. Vi gick längs klipporna och sög i oss den härliga atmosfären. Sen satte vi oss ner och dukade upp för ficka. Tropisk fruktsallad blev det. Mums. Jag var döhungrig.

Efter att vi ätit, och njutit så vandrade vi hela vägen tillbaka.