Har letat
efter ett par skor en längre tid nu. Har ju mina löparskor som är så sköna. Är bortskämd
att gå i sköna gympaskor. Inget går att jämföra hur sköna löparskor är för
fötterna. Men nu är jag ute efter vanliga vardagsskor. Sneakers och tygskor. Alla
sneakers jag provat har inte varit fina eller så är det så tunna i sulan så man
känner underlaget alldeles för bra.. Känner ju minsta sten man går på. Idag
hittade jag en sko jag verkligen ville ha till vardags. Den var såååå jag. En
turkos sneakers, Vty Mid-Cut. Men, ja, det finns ett men här. Den fanns inte i
min storlek. Fanns inte i en storlek större heller. Fanns 36, 39,40, 41. Ville
helst inte ha rosa, men det spelade ändå ingen roll för det fanns inga
storlekar där heller.
Blev lite
ledsen i ögat. Har letat så länge, och så hittade jag en jag tyckte var så fin,
och så fanns den inte i passande storlek.
Hejsan Marlene!
SvaraRaderaFörst och främst vill jag säga att din blogg gör mig glad, jag blir bara så glad inombords utav att komma in hit och läsa och se din vardag. Och Antonio ska vi inte ens tala om, jag vill bara hålla honom i famnen och pussa på hans söta kinder.
Jag hoppas att du inte tycker att jag är knäpp nu med det jag kommer att säga. Jag tycker du är otroligt vacker,och din kropp är dö snygg!!!
Jag har själv en son på 16 månader och har fortfarande 5kg kvar till min "före graviditet" vikt vilket är 55kg, när jag såg dina senaste mag bilder så fick jag en klump i magen och kände mig ledsen. Ledsen över att jag fortfarande bär på 5+kg och ledsen över hur jag ser ut. Du ser ut som en barbie docka, MEN du får inte tro att jag är ledsen på dig eller något sådant utan det är mig själv och mina tankar jag bråkar med. Tvärtom så älskar jag när du visar upp din kropp så att man får se hur den återställt sig efter graviditeten. Sen försökte jag sätta mig själv på någon jäkla svält diet och hade din kropp som mål men det misslyckades ju totalt då min kärlek till sötsaker är svår att slå.
Men så kom jag in på din blogg här om dagen och läste inlägget om bad turen du gjorde med Antonio, och då hade du självklart massa fina bilder och på en utav de bilderna sitter du med hiro i famnen och har bikini på dig. På sidan ser man lite bristningar (som jag själv har och mår så dåligt över) och då fick det mig att beundra dig ännu mer, jag beundrar hur du trivs i din kropp, hur du inte låter sådana små saker komma i vägen för livet. Jag har liksom slutat använda korta kläder i rädsla för att mina bristningar ska synas, min man har ALDRIG fått se min mage sedan födseln av våran son. Du är så sund och jag vill också ha den inställningen, jag måste ha den eftersom att den osäkerhet jag har nu gör mig galen.
Min man har aldrig sagt något, han säger alltid hur vacker jag är hur sexig jag är osv. men eftersom att jag själv inte tycker det så tror jag att han ljuger för att känner att han måste säga så och det leder till många tjafs. Han vill se hela mig, ta på hela mig, ha lyset på osv. men jag försöker undvika det så mycket så möjligt och det förstör mellan oss.
Har du alltid trivts i din kropp? Har du någon gång haft osäkerheter?
Har du alltid varit bekväm med din man oavsett vad? I så fall hur har du gjort?
Det jag vill komma fram till är att jag vill TACKA dig från djupet utav mitt hjärta, för att du låter oss komma dig så pass nära, att jag kan ha någon att relatera till, du får mig att vilja bli bättre på ett hälsosamt sätt.
Jag vet att det blev en lång kommentar och jätte konstig men jag har ingen annan att fråga så jag var tvungen att lätta på mitt hjärta lite.
Ha det bäst!!! / H