Mamma, får jag ha dina solglasön på mig?

Familjen har varit ute i det fina vädret. Speciellt jag. Jag kan inte sitta i soffan när det finns så mycket annat man kan göra. Det kliar i både armar och ben om jag sitter och tex tittar på tv.. Idag har jag sprungit med Hiro nästan hela 2,5 km, umgåtts med vänner, åkt och handlat, ut en vända till, lagat mat, och till sist solat. Allt det på en dag. Vill tillägga att jag inte startade kl 9 i morse, utan snarare kl 11:15. Gabriel skulle sova ut så jag fick vänta innan jag kunde åka iväg och träna kondition lite.  

Nog om hur mycket jag har hunnit. Fredagen hann jag inte lika mycket på. Lördag var vi ute hela familjen. Tyvärr glömde jag bort vad jag egentligen skulle gjort i lördags. Jag skulle på öppet hus på högskolan. Lappen har setat där på kylskåpet sedan i maj. Och så missade jag tiden igår!  Jag ville verkligen se hur det såg ut i skolan då jag har sökt in dit. Ville se vad det fanns för hjälpgrupper, samt bara få känna på hur det var att gå dit. Nu har jag tjurat halva söndagen över att jag var så dum som glömde. Hade sett fram emot besöket. Detta kom jag på idag, söndag. Lite sent liksom.

Nog om min bitterhet. Haha. I lördags var vi utomhus hela familjen. Med hela familjen menas jag, Antonio, Hiro och Gabriel.

Antonio skulle hålla i kopplet. Han gick runt där med flexikopplet och Hiro i andra ändan. Sen ville han låna mina solglasögon. Det gick bra tills ända tills han tog dem, reste sig, och sprang skitfort därifrån. Jag fort upp, och efter.( Det är lite dyrare solglasögon som jag framförallt har till bilkörning så jag var rädd att han skulle ha sönder dem). Han sprang ned mot vattnet. När jag fick tag på honom fick ha dem i handen tills allt lugnat ner sig. Jag tänkte att han annars kunde ha sönder dem. Eller ja, att risken var större att de gick sönder då, än om vi väntade en stund.

Här visar han med (obegripliga) ord, tonlägen och med hela kroppen att han vill ha mina solglasögon på sig.

Jag är snäll och lånar ut dem.

Antonio sätter fart med solglasögonen på sig. Han springer fort. Jag upp och efter.

Jag fångar honom, tar ungen under armen och går tillbaka. Han får ha med egna solglasögon nästa gång.

Antonio sökte kontakt med andra barn som var där. Han bara går fram lite försiktigt. Sen när han är nära skrattar han med dem och försöker vara med. Barnen är ofta äldre än honom och vill inte alls hänga med en sån liten bebis som Antonio. Gör ont att se. Hoppas han inte förstår. Ingen var dum, de lekte sina lekar och Antonio fick stå på sidan eller i mitten och titta på.  Men jag lekte med Antonio! Vi hittade en boll. Jag bar Antonio under armarna och slängde och gungade honom så hans fötter träffade bollen och den rullade iväg. Sen sprang vi efter bollen.

Bilderna är tagna på långt håll. Gabriel låg vid vagnen och vilade och tog några bilder med mitt zoom-objektiv. Han tyckte det var svårt för minsta skakning så blev det ju suddigt.

 

 Här var det gnäll!!! –Pappa, du får inte ligga på min ryggsäck.

 

Sådär ja, nu är hela glasögonen fulla han små fingeravtruck som gör det suddigt när jag tittar genom dem. Haha. Älskade unge var jag tycker om dig.

 

abriel lånar kameran och zoomar in hus på andra sidan vattnet. Då blir det mörkt helt plötsligt. Hahahaha. Antonio tittar tillbaka i andra änden. Höll på att dö va kul det var. Hahaha

 

Här är Hiro som sitter på min mage när jag ligger ned. Tycker bilden fick så fina färger. Synd att hans fina ansikte inte hamnade i fokus. (Om någon mer än jag ser sånt).

 

Imorgon väntar nya äventyr.