Anledningen till att jag inte har bloggat är för att…

Jag tog helt enkelt ut tummen ur röven och hoppade på en sak som gett mig prestationsångest.  Förutom den där ångesten att jag är sämre än alla andra, så medförde det sig nervositet, magkatarr, acetonsmak i utandningen och det har tagit den lilla lediga tid jag har.

 

Vad hände då?

Jo, jag gick till en körskola och skrev in mig. Har börjat övningsköra. Går sakta sakta framåt. Kör enbart på körskola, inget privat. Jag får övningsköra med Gabriel vilket jag gjort två gånger, men våran bil har säckat ihop så vi har ingen bil nu.

Insåg efter ett tag att jag låg efter i teorin ett x antal veckor så nu har jag börjat plugga så mycket det går när man har ett litet barn.

 

Mitt mål är att ha ett körkort innan våren. Att få slippa känna mig beroende av en man som ska köra runt mig. Att få friheten att åka på vilka utflykter jag vill. Att kunna ta med Hiro till skogen. Att kunna hälsa på mina vänner som bor längre bort. Att kunna skriva på mitt CV att jag har körkort. Öka mina chanser till jobb och få börja jobba. Ta med Antonio på dagsutflykter. Det här körkortet är för Antonios och min skull!!!

 

Jag har gått på körskola förut men hoppade av. Första lektionen fick jag starta i backe och trodde då att det här ska man kunna. Alla andra kan alltså utan jag. Gick inte framåt så hoppade av efter 3-5 lektioner. (Minns inte). Den här gången fick jag börja på en parkering och lära mig hur man startar en bil.

 

Jag känner nu när jag läser teori att jag nog inte var mogen när jag var 18 år att göra det här. Hade nog inte förstått innebörden av alla regler. Nu är jag noga med att jag får förståelse för alla svar. Varför det är på ett visst sätt.

 

I torsdags hände en sak. Jag kände att jag hade kommit någon vart och att det kanske finns en chans för mig med att klara av detta. Jag har velat hoppa av flera gånger men det hade varit bortkastade pengar. Har redan lagt ut flera tusen på detta. Det får ta den tid det tar men jag ska inte ge upp.

 

Sen är det här med proven. För mig är det en milstolpe jag måste passera. Jag är så rädd för att inte klara det. De flesta jag pratat med har kuggat på teori eller uppkörning och sen gjort om. För mig finns inte det. I min värld klarar alla det men kanske inte jag. Förstår ni vilken skev verklighetsuppfattning jag har?! Har skithöga krav på mig. Jag tror det har att göra med att jag är äldre än snittet på körskolan där jag går.

 

Nu har jag biktat mig och berättat för er. Nu kan jag inte hoppa av körskolan för då kommer ni tjata på mig. Haha. Bästa att jag fortsätter gå då;)

 

Vill tacka min mamma och min kusin Erika som ställer upp som barnvakt då jag ska övningsköra på körskolan. Vi har gjort ett schema så de turas om att komma hit och ta Antonio.

Vill tacka min syster som också hjälpt till med Antonio. Vill tacka Gabriel som betalat mer på våra utgifter så jag har kunnat spara ihop dessa pengar under 2 års tid. Vill tacka min granne Alma som ger dagligt peptalk och som säger när och inte om.

 

Varför går jag ut med det här? Jo, det  finns fler i min ålder som inte har körkort. Som känner precis som jag gör. Jag rekommenderar då att inte ha som mål att ta körkort på 8 veckor utan kanske på ett halvår. Börja i snigelfart. Kör en gång i veckan, köp teoriböckerna. Läs dem 2 ggr. Börja plugga på körskolans datorer 1/veckan. (Nu tänker jag på er som jobbar eller har barn, då kanske man får in körning och plugg 1/veckan). Till slut börjar man förstå allt i böckerna och helt plötsligt kan man det mesta som står där.  Då kan man se ett ljus och känna att det här kan gå. Då kan man börja köra oftare och plugga mer. Gå riskettan (en föreläsning om alkohol och droger). Sen ”hej hopp” känner man att man kan boka halkan. Jag har bokat halkan, även kallad risktvåan i december. Trodde aldrig jag skulle komma så långt.

 

Sen i december blir det väl att köra så mycket som det går och plugga så ofta det går. Komma drömmen lite närmare. Drömmen om ett körkort och att kunna ta sig vart man vill…