Efter att vi tog farväl den där dagen har vi i helgen tagit farväl igen.

Jag valde att ta med Antonio. Det gick sådär. Han har problem med slem i halsen som han vill kräkas upp. Och det skulle ske under ceremonin så jag fick gå ut, sen in och sen längst bak.

Ska till BVC imorgon med honom. Det här med att kräkas upp slem ska ju ske i tid och otid. Känner mig lite låst då jag inte vill gå vart som helst.

Jag är inte så där djup som ni vet, så jag kommer inte skriva ner alla sorgsna tankar och hur vårat liv är just nu. Men en dikt vill jag lägga ut.

 

Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum
Jag är jag & du är du
Allt det vi var för varandra det är vi fortfarande
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade
Ändra inte ditt tonfall
Håll sorgen borta från din röst
Skratta tillsammans med mig
Som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting
Källa

Tycker dikten stämmer in på hur just jag försöker göra.