Söndagsutflykten med Sanna avslutades med att vi stannade till
efter vägen vid ett övergivet hus. Vi gick in mot huset, ladan, uthusen och
allt vad som fanns. Bråte ligger överallt och jag tippar på att marken även
används som någon form at soptipp. Jag fotograferade allt det tragiska. Det som
en gång förut varit ett så fint hus är nu helt förstört. Alla fönster är sönder
och allt bara är så förfallet det bara kan bli. På golvet i huset kan man se
tegelstenar och bråte ligga på alla golv. Taperna hänger från väggarna och
färgen i taket hänger ner i stripor. Ute på gården står skjul med saker från
mark till tak. En lada är nedbränd. Brandkåren kom inte in pga alla saker som
finns överallt. Det går inte att köra in på själva gården med bil.
Det var superspännande att se hur något kan förfalla så mycket,
då ingen bor i ett hus. Huset har stått övergivet i flera år.
Okej, vad händer sen. Mitt i våran underbara söndagsutflykt.
Jo, det finns tydligen en ägare till marken. Till huset. Denna man åker förbi
vid fel tid och ser våran bil. Svänger av och parkerar bakom. Han skrämmde oss
verkligen när han kom över ängen.
Han var arg och sa att det var hans mark.
Vi trodde allt var övergivet då det finns mycket att läsa om
detta hus i diverse forum på nätet. (Asså huset och allt är övergivet, men vi
visste inte att någon ägde det, och brukade komma dit ibland. Antagligen bara
för att bråka om någon är där).
Vi bad om ursäkt och skulle åka, MEN kom inte ut. Vi bad
honom flytta bilen men han vägrade. Han hotade att slå sönder min framruta med
en hammare. Sen ville han ha min kamera i utbyte mot att vi fick åka. Mannen
gick inte att prata med. Han var mycket speciell om jag säger så men fina ord.
Vi sa förlåt och förklarade att vi blev nyfikna och gick bara och kikade på
platsen. Vi visste inte att det var någons mark och ville bara åka.
Han sa att vi skulle straffas och att vi kunde hämta bilen
sen.
Vi gick från platsen till fots och gick runt i en och en halv timme i hopp om att han
skulle åka. Men han stod kvar bakom min bil när vi kom tillbaka.
Vi gjorde inget fel då det inte står privat mark, och att
stanna där vi stannade gäller allemansrätten. Vi hittade honom vandra omkring
bland allt skrot. Försökte be honom flytta på bilen för vi behövde verkligen
åka nu.
Nej, ni ska straffas och ni får lämna bilen här.
-Måste jag ringa polisen, frågade jag.
Han började ta upp andra gånger polisen kommit. En gång
stannade en bil där. Då hade mannen åkt förbi, stannat och tagit bilnyklarna
och slängt. Okej, den här mannen går det inte att prata med kände vi, och han
levde i sin värld.
Jag fick ringa polisen som faktiskt kom på bara 15 minuter.
De kunde inte hålla sig för skratt över mannens beteende. Även om situationen
var obehaglig så sa han så konstiga saker. De var så snälla mot oss. Mannen
hade gömt sig i nåt buskars och stod och kuckelurade. De bad honom flytta på
bilen så vi kom ut, men han skulle börja tjafsa. Efter hårda bestämde ord från
polisen så flyttade han till slut på sin bil. Polisen stannade trafiken åt oss
så vi kunde backa ut och vända på vägen.
Jag vet inte varför vi inte ringde tidigare, men vi trodde
han skulle åka därifrån.
Han sa att han bodde där och gudarna vet vad han snackade om.
Nej ingen bor där. Det är helt övergivet och huset i sig är en känd övergiven
plats som många har fotograferat.
Hem kom vi, fast tre timmar senare än om händelsen aldrig ägt
rum.
Vilken dag va?! Herregud. Händer verkligen sånt här?
Vi valde att inte göra en anmälan mot honom, fast han hade
hotat oss med både det ena och andra, samt hållit kvar oss mot våran vilja. Vi
ville bara hem.