Turkost vatten, en gömd plats

Jag nämnde i föregående inlägg att jag skulle visa ett ställe, för min vän Sanna, som jag personligen tycker är bland de vackraste ställen som finns i/vid min stad.  Ser ut som en lagun.

Vi hade ju inte megatur med vädret. Det pendlade mellan linne, linne+tröja, och linne+tröja+tunn jacka. Vi hade ju planerat att bada men så blev inte fallet denna gång.

Jag hämtade upp Sanna och hennes hund utanför hennes hus. Hiro var med i bilen och Sannas hund hoppade in i bilen och bak till Hiro. De blev glada att se varandra. Vi fick tvångssära på dem. Haha. Sen åkte vi ut på utflykt. Vi kom inte rätt. Fick göra in på en grusväg, googla lite, köra ut på vägen. Sen såg jag några jag kunde fråga. Vi fick en dålig vägbeskrivning med uppförsbackar och nedförsbackar och ett hustak. Körde av för tidigt och hamnade på en smal väg som det inte gick att vända på. Vägen/stigen ledde fram till ett hus i skogen. En man stod vid huset och tittade när vi kom i bilen. Han såg arg ut. Jag vände snabbt. Han kom mot bilen. Undra om han hade en yxa i handen… Haha. Jag borde vevat ner rutan och ropat: Vi körde fel. Men jag körde bara därifrån.
Till sist hamnade vi rätt. Tog på oss våra ryggsäckar, och sen var det bara att börja vandra.
Först kom vi till ett vattenhål som det brukar var grodor vid. Nu var där fullt med grodyngel. Vattnet var varmt. Jag ville gå i med fötterna, men sen kom den kalla nordanvinden igen=( På med tröjan och gå vidare.
Vi gick och gick och gick. Sen äntligen kom vi fram och det var så vackert. Jag blev så lycklig av allt det fina. Vi gick upp på klipporna och tittade ut över det turkosa vattnet. Vi gick längs klipporna och sög i oss den härliga atmosfären. Sen satte vi oss ner och dukade upp för ficka. Tropisk fruktsallad blev det. Mums. Jag var döhungrig.

Efter att vi ätit, och njutit så vandrade vi hela vägen tillbaka.

Need a way to cool off

Ännu en lyckad dag med min ”nya” vän Sanna. Hon är ny i mitt liv, men vi har otroligt många gemensamma intressen så det bara blev att vi började umgås. Idag har vi varit ute på vattnet böljande blå igen. Vi åt lunch bestående at en varsin stooor kycklingsallad. Till efterätt hade Sanna gjort fruktsallad. Vi rodde och vi flöt. Vi pratade om (förlåt om jag avviker från mitt genus-snack) massa ”tjejgrejer” så som förhållanden, killar, dejter, kroppar, träning, bilar och smultronställen. (Givetvis inte något som bara tjejer pratar om, men man säger så ibland).

Massa kollobarn åkte förbi i två båtar och många av barnen vinkade till oss. Vi satt där i våran lilla båt och vinkade tillbaka. En andfamilj hälsade på. Så söta duniga små ungar. Ni vet vad jag vill göra med dem va? Hålla i handen och snosa i deras dun. Haha.

När jag skulle ro tillbaka var vågorna höga när vi kom ut från det lugna vattnet. Jag råkade ro in i vassen så Sanna som satt fram fick allt vass över sig. Sen skrattade jag så mycket så det blev så svårt att få ut oss. Man tappar alla krafter när man skrattar.

Kan även tillägga att det man säger när man sitter i en båt, gärna hörs till andra som sitter i en annan båt. Ljud färdas bra på vatten. Någon som kan förklara varför/hur? Var två killar som åkte förbi, och jag sa väl nåt i stil med att nu måste jag spänna extra mycket på armarna när jag ror, fnitter fnitter. Och det hördes nog till dem. De skrattade bara, och jag lärde mig att på vattnet viskar man;)

Imorgon ska jag visa Sanna ett ställe som jag tycker är så fint. Ser ut som en lagun. Vet inte hur man kör dit men jag har fått halva vägen förklarad. Andra hälften får vi väl gissa oss fram till. Imorgon kommer jag att ta Hiro med mig så Sannas hund Esther har någon att leka med.

 Slå den här storfångsten om ni kan! (blink blink).

Passar på innan allvaret börjar

Idag har jag varit ute på sjön igen. Var svårt att komma ut för vågorna var höga idag. Men när vi kommit till det lugna området flöt vi omkring. Åt lunch, lyssnade på skön sommarreagge, vinkade till alla kollobarn som åkte förbi och låg i båten och njöt. När vi skulle börja ro tillbaka kom det stora moln. Vi hade verkligen tur med vädret, för när vi åkte i bilen därifrån kom det regn.  

Ful-Söta Antonio i mina brillor

Här mina vänner, kan ni se en av anledningarna till varför jag älskar honom så mycket. Han är så härlig så jag får ont i hjärtat.

-         A tja då mamma, nu sticker jag.

Antonio är ute med hunden

Här är bilder på när Antonio går med Hiro i koppel. Han är så stolt och glad. Att hålla i Hiro är bland det bästa som finns i Antonios liv.

Mamma, får jag ha dina solglasön på mig?

Familjen har varit ute i det fina vädret. Speciellt jag. Jag kan inte sitta i soffan när det finns så mycket annat man kan göra. Det kliar i både armar och ben om jag sitter och tex tittar på tv.. Idag har jag sprungit med Hiro nästan hela 2,5 km, umgåtts med vänner, åkt och handlat, ut en vända till, lagat mat, och till sist solat. Allt det på en dag. Vill tillägga att jag inte startade kl 9 i morse, utan snarare kl 11:15. Gabriel skulle sova ut så jag fick vänta innan jag kunde åka iväg och träna kondition lite.  

Nog om hur mycket jag har hunnit. Fredagen hann jag inte lika mycket på. Lördag var vi ute hela familjen. Tyvärr glömde jag bort vad jag egentligen skulle gjort i lördags. Jag skulle på öppet hus på högskolan. Lappen har setat där på kylskåpet sedan i maj. Och så missade jag tiden igår!  Jag ville verkligen se hur det såg ut i skolan då jag har sökt in dit. Ville se vad det fanns för hjälpgrupper, samt bara få känna på hur det var att gå dit. Nu har jag tjurat halva söndagen över att jag var så dum som glömde. Hade sett fram emot besöket. Detta kom jag på idag, söndag. Lite sent liksom.

Nog om min bitterhet. Haha. I lördags var vi utomhus hela familjen. Med hela familjen menas jag, Antonio, Hiro och Gabriel.

Antonio skulle hålla i kopplet. Han gick runt där med flexikopplet och Hiro i andra ändan. Sen ville han låna mina solglasögon. Det gick bra tills ända tills han tog dem, reste sig, och sprang skitfort därifrån. Jag fort upp, och efter.( Det är lite dyrare solglasögon som jag framförallt har till bilkörning så jag var rädd att han skulle ha sönder dem). Han sprang ned mot vattnet. När jag fick tag på honom fick ha dem i handen tills allt lugnat ner sig. Jag tänkte att han annars kunde ha sönder dem. Eller ja, att risken var större att de gick sönder då, än om vi väntade en stund.

Här visar han med (obegripliga) ord, tonlägen och med hela kroppen att han vill ha mina solglasögon på sig.

Jag är snäll och lånar ut dem.

Antonio sätter fart med solglasögonen på sig. Han springer fort. Jag upp och efter.

Jag fångar honom, tar ungen under armen och går tillbaka. Han får ha med egna solglasögon nästa gång.

Antonio sökte kontakt med andra barn som var där. Han bara går fram lite försiktigt. Sen när han är nära skrattar han med dem och försöker vara med. Barnen är ofta äldre än honom och vill inte alls hänga med en sån liten bebis som Antonio. Gör ont att se. Hoppas han inte förstår. Ingen var dum, de lekte sina lekar och Antonio fick stå på sidan eller i mitten och titta på.  Men jag lekte med Antonio! Vi hittade en boll. Jag bar Antonio under armarna och slängde och gungade honom så hans fötter träffade bollen och den rullade iväg. Sen sprang vi efter bollen.

Bilderna är tagna på långt håll. Gabriel låg vid vagnen och vilade och tog några bilder med mitt zoom-objektiv. Han tyckte det var svårt för minsta skakning så blev det ju suddigt.

 

 Här var det gnäll!!! –Pappa, du får inte ligga på min ryggsäck.

 

Sådär ja, nu är hela glasögonen fulla han små fingeravtruck som gör det suddigt när jag tittar genom dem. Haha. Älskade unge var jag tycker om dig.

 

abriel lånar kameran och zoomar in hus på andra sidan vattnet. Då blir det mörkt helt plötsligt. Hahahaha. Antonio tittar tillbaka i andra änden. Höll på att dö va kul det var. Hahaha

 

Här är Hiro som sitter på min mage när jag ligger ned. Tycker bilden fick så fina färger. Synd att hans fina ansikte inte hamnade i fokus. (Om någon mer än jag ser sånt).

 

Imorgon väntar nya äventyr.