i har tillbringat dagen på Djäkneberget. Blev jättevarmt och
fint väder. Det bjöds på flaggor,
dansuppvisning och orkester. Man får verkligen hålla ögonen på Antonio, för han bara går. Helt plötsligt är han borta. Han skiter ju i vart vi är. Han har en
egen vilja och är nyfiken. Han gick och ställde sig framför scenen, själv. Sötnosen. Haha. Där
skulle han stå med sin flagga.
Senare kom Antonios kompis Elmo. De lekte men sen blev
Antonio trött. Då lyssnar han inte. Eller han hör liksom inte vad man säger åt
honom. Så då var det bara att avbryta. Vi tog ett varv runt stora grsämattan
med Antonio i vagnen. Hälsade på alla vi kände, och sen åkte vi hem. Nu har vi
ätit. Vi ska alla sova lite middag nu.
Trevlig nationaldag på er. Puss.
På gården innan vi ska till bilen. Måste ju vara trevliga och ha lite grannsämja först;)
Jag vet att jag är väldigt svullen i ansiktet. Det är kortisonet. Idag går jag ner på en tablett om dagen. Så jag hoppas snart att svullnaden går ner. Saknar hela min kropp. Ska väl lägga om kosten och börja träna snart. Guuuud så tråkigt. Men jag trivs inte i nåt jag inte känner igen.
Det är min unge, där i mitten.
Han var helt seriöst på väg upp på scenen. Han hade älskat all uppmärksamhet från publiken. Men så kul skulle vi inte ha. Inte idag.
Jag och min fina karl, kille, pojkvän, sambo. Jag vet inte vilket som låter bäst. Karl liksom, haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar