Just när
skolan började, började jag få problem med otrolig smärta i nacke, axel och
arm. Sen startade huvudvärken och så en morgon vaknade jag av ett anfall. Min
periodiska Hortons är tillbaka och jag kämpar varje dag med attacker, och
försöker att vara med i skolan för att inte missa någon lektion.
Som vanligt
är det svårt att få hjälp samt att få rätt medicininer. Kom äntligen fram till
neurologen förra veckan. Då fick jag vänta tills denna vecka att bli uppringd
av en sjuksköterska. Sköterskan ska ringa mig idag. Hoppas på hjälp.
I söndags på
förmiddagen åkte jag och Antonio hem till in kusin Ninni och hälsade på. Hon
har två barn. Alla barnen kommer bra överens trots åldersskillnad.
Först var vi
inne och lekte. Äldsta barnet hade väldigt många bilar i sin ägo, och Antonio
blev helt lyrisk. Han hade aldrig sett så många traktorer, bilar och motorcyklar
på samma gång.
Sen åt vi
frukt och sen gick vi ut. Antonio har lärt sig åka rutschkana alldeles själv.
Tidigare ramlade han bak på nervägen och slog i huvudet så man fick hålla i
honom. Nu klättrar han upp för trappan alldeles själv och åker ned. Det enda
jag behöver göra är att påminna om att han ska sätta sig på rumpan när han kommer
upp till kanan, så han inte ramlar rakt ut.
Kul att höra av dig igen :)
SvaraRaderaHej! :) Vill bara säga att du bör veta/tänka på att om du vill bli av med din horton så ska du inte vända dig till läkare/neurolog. Jag har varit i samma helvete och man får hela tiden höra att hortons är kronisk.. så är det verkligen inte men den blir kronisk så länge man fortsätter använda mediciner. Jag var sjukskriven i 2 år och hade oftast 5-10 attacker/dygn i alltså 2 år även om det avtog ibland och i korta perioder bara nån enstaka attack om dan.. men ändå.. det var ett helvete.. åkte in å ut på akuten (huddinge sjukhus) och blev deras lilla försökskanin med mediciner. MEN jag kände att allt började gå för långt, min kropp blev bara mer å mer sjuk av alla biverkningar från medicinerna så jag bestämde mig för att bryta ALL kontakt med sjukvården och aldrig röra några fler sprutor och mediciner igen. Jag gick istället till en näringsterapeut som gjorde en kroppsskanning (EIS) samt levande blodanalys... och det visade sig att jag hade enormt stor näringsbrist i kroppen så hon berättade vilka organ som började lägga av och vad dom behövde för att bli friska.. i mitt fall var min stora brist på B-vitamin den största boven. Nu vet jag vilken näring jag behöver ge min kropp(jag dricker kosttillskottet Fitline) och jag har inte ens haft lite huvudvärk på över ett år nu, jag är otroligt frisk och är full med energi(förr var jag ALLTID slutkörd), aldrig sjuk! jag ville bara berätta det för dig... det finns en annan väg att gå om du vill bli frisk på riktigt en vacker dag :)
SvaraRadera