Begravning

Idag har jag varit på begravning. Det är så sorligt att gå på begravning. Det som är jobbigast är när prästen håller det personliga talet om personen som lämnat oss. Även kallat ett griftetal. (Ett griftetal är prästens/pastorns eller en nära anhörigs tal vid begravning).

Prästen vi hade hette Anna Jonsson och hon höll ett så vackert tal som fick mina tårar att rinna.

”Ni har berättat lite för mig om ……, om hur hon tyckte om att klä sig fint, att hon var noga med det yttre. "Parant" var ett ord som nämndes. Och ni talade också om hennes inre, om hennes estetiska sida, hur hon sjöng, men kanske framförallt om vad hennes händer skapade. Klädesplagg, broderier och målningar.”

Det var så fint. Jag tänkte på mig själv. Jag är nog också så där. Parant. Och jag tycker också om att skapa med mina händer. Dock kan jag inte sy men skulle jag sätta mig vid en symaskin skulle jag lära mig. Jag tycker om att snickra och måla. Att få skapa gör mig så glad.

Sen talade prästen om känslor när någon dör. Hon talade om att sorgen kan fylla en med många känslor och att inget är självklart. Det som bubblar i en kan vara tomhet eller något som dominerar. Ibland båda två. Det kan också kännas fridfullt. Man kan känna tacksamhet och lättnat samtidigt som man känner ilska eller vanmakt.

Mina känslor var nog fridfulla.

Många grät med mig idag då vi tog farväl av en nära.