Bilder från operationen. SPG-stimulering mot Hortons.

Jag bad personalen på op kanske ta lite bilder under själva operationen, då detta är mitt livs största operation. Jag fick till svar att det hinner de säkert inte. Men åh så roligt. Kollade bilderna idag då jag mår bättre, ca 20 bilder finns det från operationen när de har satt in mottagaren. Kul va?

Så här nedan på bilderna ser ni hur mottagaren är på plats i mitt huvud. Jag var väldigt trång så operationen tog ganska lång tid. Sen höll de på ganska mycket, så det är därför jag svällde upp så satans mycket efteråt.

När jag kom till sjukhuset så hade jag redan mitt rum (inte eget rum), och min säng på Neurokirurgavdelningen 65 B, satte jag genast igång att räkna lite matte. Något annat fanns inte att göra. Jag pluggade tills det var dags för film i mobilen och läggdags.

 Här är min säng som inte alls var så skön. En säng och ett litet bord. Just den här sängen gjorde så jag fick så ont i ryggen och inte alls kunde somna. är alla sjukhussängar så?

 Här är det nästa dag på eftermiddagen. Min operation hade blivit uppskjuten. Jag skall precis få alla sladdar ichsövas. Allt gickså fort. De visste precisvad de skulle göra.

 Uppkopplad och klar. God natt.

Nu är mottagaren efter mycket fifflande insatt i huvudet på min vänstra sida.

 Man ser mina fötter och min näsa där på operationsbordet.

 Nu är det dags att sy igen mig.

 Den här bilden hade blivit 100% coolare om samtliga vänt sig om och poserat med varsitt verktyg.;)

Här är jag på neurokirurgiska intermediärvårdsavdelningen (NIMA). Här vårdades jag efter operationen. Direkt när jag vaknade så fick jag världens hortonsattack i huvudet. Jag skrek och slängde mig, samtidigt så fanns inga krafter då jag precis vaknat ur min narkos. Jag minns ej om vi tog två eller tre sprutor på raken. Läkare stod omkring mig, och sköterskor. Jag minns att jag skrek och skrek. Jag minns att en sköterska höll mig i handen ett tag, sen fick jag klara mig själv när attacken gick ned.

Man får vara beredd efter en sån här operation att attackerna kan komma i mängder och vara jättestarka det första dygnet.

Jag hade nålar i båda fötterna, i händerna och i armen. Sladdar på bröstet och dropp. Hur jag än låg gjorde allt så ont. Jag grät, jag led. Men så fanns Elin. Elin gav mig all morfin jag ville ha. Elin hämtade vatten och nyponsoppa. Elin fyllde en handske med varmt vatten så jag kunde gosa. Elin jobbade inte bara på automat utan hon jobbade med kärlek och jag vet inte hur jag hade klarat mig utan henne.

Här är Elin. Hon jobbade dag. Så den hemska natten fick jag klara mig utan henne. Men det fanns mer snälla sköterskor/skötare. =)

 

Morfin i stora lass. Jag tror jag bad om lite för mycket för jag spydde som fan på morgonen. Skakade och det var som om jag hade magsjuka. Det var så himla hemskt. Jag skakade och ryckte i hela kroppen i tre dagar efter operationen. Dels sövningen men, dels smärtan, men även alla mediciner på tom mage. Efter tre dagar blev magen bra. Jag har fortfarande en massa skit i kroppen så här 6 dagar efteråt.

Här är sent på tisdagskvällen då Gabriel hämtar mig på sjukhuset. Får åka rullstol ner till parkeringen. På denna bild syns verkligen svullnaden och min smärta.