Premiärbad på Björnön

Det blev en härlig kvällsutflykt med familjen till Björnön efter min skola. Det är ju hur underbart väder som helst just nu.

Jag har i onsdags börjat minska ner på kortisonet. Min kropp har fått tagit så himla mycket stryk av alla mediciner. Och hela jag är så trött och orkeslös ibland. Jag är jätteberoende av kortisonet men kortisonet bryter ner kroppen och gör så att man går upp i vikt. Jag brukar inte vara den som tycker om bullar, aldrig gjort. Men medkortison är det ju hur gått som helst. Jag blir paniksugen på godis och mat. Kan trycka i mig hur mycket som helst. Sen sväller man även upp. Det bryter ner kroppens organ och jag känner inte alls igen min egna kropp längre. Har fått ortroliga svättningar på nätterna och jag har gått upp massa. Fått bristnngar på låren, magen och brösten.  Så nu är steg ett att trappa ner på alla mediciner för att sen sluta helt. Jag får bara små attacker nu för tiden och då räcker en Iigran nässpay. Jag är nästan frisk nu. Så nu vill jag ha mig själv tillbaka.

 

 

Man måste väga risken för biverkningar mot vinsten av behandlingen. Jag har ätit 5 tabletter/dag i ca 10 veckor.

Vanliga biverkningar är vätskeansamling, högt blodtryck, påverkan på binjurebarkens hormonutsöndring, hudförtunning, försämrad sårläkning, rubbning i saltbalansen i form av för hög natriumhalt eller för låg kaliumhalt, för hög sockerhalt i blod och urin, benskörhet och muskelförtvining.

Hos en del som använder medicinen kan vätska ansamlas i kroppen. Då kan man få till exempel svullna händer eller fötter. Andra personer kan till exempel få högt blodtryck eller förhöjt blodsocker. Man kan få tunn och skör hud, blåmärken eller så kan det ta längre tid än vanligt för sår att läka. Vissa personer kan också få ökad aptit och ändrad ämnesomsättning. Det kan leda till att man går upp i vikt. Kroppsfettet kan omfördelas så att ansiktet och magen blir rundare.

 

 

 

Snart ska jag till skolan på fysik, och sen blir det lite plugg i två timmar. Sen ska jag nog hämta mitt allt på dagis lite tidigare för han var så ledsen i morse. Grät och ville inte vara på dagis. Ingen tog ju och välkomnade honom vilket han behöver, så jag blev så sen. Och sen fick jag tvångslämna honom. Grät massa när jag kom hem. Det här funkar inte. Vi har pratat i familjen om att Antonio behöver ett välkomnande, så lämningen går smärtfritt till. Jag satt i en kvart med ett hulkande barn i famnen som inte ville lämna mig. Kan ni se glada Antonio framför er vara så ledsen? Han brukar inte vara så ledsen så därför reagerar jag så starkt. Jag ska verkligen försöka plugga fort så jag kan ta med honom på marknad sen. Köpa nåt godis och åka karusell.

 Antonio bär filten. Gosar in den i ansiktet.

Min fina karl. Som låg på en filt och spelade på mobilen och chillade medans jag vaktade Antonio i vattnet. När jag ville bytas av "hörde" han inte. Nästa gång ska inte jag höra. Haha.
Jag bad Antonio gå och säga att han skulle resa på rumpan så mamma fick sitta. Antonio skrek över hela stranden nåt om; res rumpa, mamma sitta. Hahahaha.

 Går mot vattnet i solnedgången.

 Inte allt för kallt tydligen.

 - Tonno badat!!!!, skrek han. Och jag lyfte upp honom. - Pappa, Tonno badat!!, skrek han om och om igen.

 Å va kalla byxor. Åhh!

 Mamma älskar dig så mycket.

 Då inga mutor gick hem så fick jag tvångsbära upp honom till filten för vi skulle ner på stan.

 Lipar till pappan.

 Vi lekte lite i en lekpark innan vi åka ner på stan.