Jag skulle lämna Antonio på dagis som vanligt. Men han är så
glad över att få umgås med mig så det är rätt så svårt att komma iväg. Han säger
att han är min bebis och vill mysa i min famn. Men snart så är det bara han
och jag plus en massa tid. Han kommer må så bra då.
I alla fall, vi var klara och skulle gå. Jag satt i soffan
och precis ställt ner en färdigklädd Antonio på golvet. Han la sina små händer på
mina knän och började darra på läppen.
Men älskade du, vad är det för fel. Är du ledsen?
-Tonno gå skolan mamma idag.
Jag fick hålla mig för att inte börja gråta.
-
Vet du vad, när pappa kommer efter jobbet och hämtar
dig, så kan ni komma till skolan så får du plugga med mamma. Blir det bra?
Så lite efter kl 17:00 så kom
Antonio. Han var överlycklig. Han hejade på mig innan jag ens han låsa upp dörren.
Sprang in och satte sig. Han tömde mitt pennskrin på allt vad det innehöll. Han
fick russin och vatten. Han ritade i mitt häfte och sen gick vi på rundvandring.
Oj gud så intressant. Vad finns här i?
Här ska vi gå på rundvandring. Vi gick till huvudentrén för där finns det roliga snurrpuffar han kunde klättra på.