Kurragömma, regler

Det finns ännu inga regler på lekarna Antonio och jag leker. Vi har lekt kurragömma tidigare men då har han sett mig gömma mig och sen har han gått till den platsen. Igår gjorde jag leken svårare så jag sprang in i hans rum och gömde mig under alla kuddar i hans kuddhöra. Sen ropade jag: Antonio, vart är mamma? Han kom gapskrattade och gick till sitt rum. När han kom in blev han helt tyst och fundersam.

-Antonioooooo, ropade jag flera gånger.
Hum, tänkta han, jag hör mamma men ser henne inte. Vart kan hon vara?

Han följde min röst och så hittade han mig under alla kuddar. Han skrattade så han kiknade och slängde sig bakåt.

 

(här ska det vara en rörlig bild, men den går inte att ladda upp nu när man inte kan ladda upp bilder som valigt, utan måste göra det via html. Får lägga upp den i efterhand när blogger fixat problemt.)

Jag sprang ut och gömde mig sittandes i ett hörn i köket bakom en gardin. Han följde efter och letade och letade. Han skrek-skrattade hela vägen från rummet tills han fann mig.

 Men det är nu det blir kul. Jag gömde mig bakom soffan. Han gick till sovrumsdörren och bankade.

- Nej Antonio, men nästan. Vänd dig om. Då vände han sig mot min röst och hittade mig. Sen gick jag därifrån men då skulle han ”gömma” sig, så han ställer sig i hörnet bakom soffan där jag just gömt mig och asgarvar.
- Antonio, vart är du? Ropade jag och låtsades leta. Då sprang han fram mot mig. Sen tillbaka och stod i hörnet och skrattade och vrålglodde på mig. Jag låtsades leta och kände att det var väldigt svårt att inte se honom. Haha. Tror han inte riktigt greppad reglerna. Sen ”hittade” jag honom och han gick tillbaka till hörnet och glodde på mig samtidigt som han typ fnissade.  Jag låtsades leta under bordet, i vagnen, under soffan och han bara stod där och skrattade och följde mig vart jag än gick. Vi fick ju ögonkontakt hela tiden så jag visste inte när jag skulle säga: Nu hittade jag dig. Han syntes ju rätt så bra om jag säger så.