Förlossningen

Värkarna började ju redan på julafton, den 24 december.
Vi åkte in till förlossningen på natten ca kl. 05:00, den 25 december.
Var bar öppen 4 cm, ficksmärtstillande som tog bort värkarna samt sömnpiller.
Värkarna kom tillbaka och efter mycket skrikandes så åkte vi upp till förlossningen igen, ca 21:00.
Hem igen med smärtstillande.
Kanske fick sova nån timme sen led jag mest.
Värkarna var så starka och jag var så utmattad. I ca 6 timmar låg jag i sängen med 7-10 minuters mellanrum mellan värkarna och försökte sova däremellan. Sen var det tre minuters mellanrum och då var jag så slut så jag sov verkligen mellan värkarna. Efter en timme åkte vi upp igen för jag låg bara och skrek här hemma och var så trött så jag var nära att svimma.

Fortfarande öppen bara 4 cm. Nu hade det på gått så länge så det var dags att sätta fart på allting. De spräckte hål på hinnan och ryggbedövning sattes in.

Jag fick sova en stund. Gabriel och Rebecca åkte iväg och åt. När du kom tillbaka gick Gabbe och kollade på en film och Rebecca låg nedhasad i en sackosäck på golvet i förlossningsrummet. Jag ville kissa så syster hjälpte mig på toa. Hon fick följa med in och hålla i dropp (som skulle sätta fart på allt) och bara finnas i närheten. Fick torka massa klägg som rann ut eftersom hinnan va spräckt. Lunka tillbaka och lägga mig ned. Efter bara en stund började jag att gny. Gnydde mer och mer och till slut grät och skrek jag. Då kom barnmorskan och undersköterskan in och bad mig andas. De tittade hur det såg ut mellan benen och ”oj då” Var redan öppen 10 cm. Då är man redo för att föda barn. Rebecca hämtade Gabriel medans jag fick lustgas.

Skönt att man kan skratta fast man har så ont. Försöker säga nåt med det går inte så bra.

Sen gick allt ganska fort. Låg med lustgasen och andades och när de undersökte igen var huvudet så långt ner så det var dags att få ut ungen. Gabriel höll upp mitt huvud vid varje värk medans jag tryckte allt vad jag orkade. Rebecca hejade på och barnmorskan Linda skötte allt annat. Jag tror jag skrev 2 ggr, resten av gångerna var jag grym och använde kraften till att trycka. Det kändes inte som om det var där fram, utan där bak, som en stor bebis skulle ut genom stjärthålet.

Jag sa att jag trodde jag skulle dö, sen jobbade jag hårt och halva huvudet stack fram. Då vägrade jag trycka mer, Jag ville ha paus mitt i allt. ”Kan vi ta en paus nu, kan vi avbryta?” Hahaha. Sen tryckte jag så in i helvetet och ut bara bubblade en bebis på 4 kilo kl 03:28 den 27:e december.

Efter bebis tryckte barnmorskan ut moderkakan och då var det skönt. Allt var över. Fick bebisen på bröstet och vi tittade på honom. Mina ögon slöts. Jag var så trött efter två dagars värkar. Linda undersökte mig och sa att jag sprack och måste till operation. Först sydde hon det hon kunde, sen fick Gabriel ta bebisen och jag blev utrullad och ivägskjutsad till operation. Jag hade spruckit inuti så jag skulle sys invärtes. Fick bedövning från midjan och nedåt. Jag sov mig igenom allt. Efter operation var det uppvaket. Var så törstig en fick inte dricka något. Led så in i helvetet. Sen kom doktorn och kollade att allt var bra och då fick jag vatten. Sen mot 08:00 fick jag äntligen bli rullad till BB där jag fick ett fint rum. Gabriel kom efter en stund (Rebecca hade redan åkt hem), och en sköterska bar på bebisen. Då kände vi att allt var över och kunde börja andas ut. Det fanns plats så Gabriel fick stanna kvar med mig. Bebisen var lugn och fin och grät inget. Vi försökte sova timvis men det var svårt. Jag hade ju så ont. Förutom att blivit sydd hade jag fått en innre blödning. Problem på problem. Så pga smärtan kunde jag knappt sova.

Våra familjer kom på besök dagen efter förlossningen.

Vi blev så fint omhändertagna på BB, vi sov där en natt och åkte hem igår vid 2-tiden på eftermiddagen.

Nyfödd Antonio, några timmar gammal.

Nu är vi hemma med våran nya Antonio och jag kämpar på fast jag knappt kan gå=) Vi är ju två stycken och hjälper varandra så gått det går.