Picknick på bryggan bara han och jag

Igår morse var en jobbig morgon. Antonio ville inte lämna mig på förskolan. Han sprang efter mig i korridoren. Slängde sig i min famn. Tårarna sprutade. han hulkade. Lämna mig inte mammis. Jag vill vara med dig hela dagen. Får jag följa med till skolan, snälla.
Jag satt länge med honom i kapprummet och vaggade honom. Vi partade. men det blev lika illa lämning försök nummer två. Jag lovade att försöka komma lite tidigare och hämta. Och jag hann. Jag kom ifrån Eskilstuna i god tid så jag han hem och göra iordning picknick. Sen hämtade jag min lilla plutt som hade varit väldigt ledsen under dagen och saknat mig.
 I bilen frågade han om jag minns en gång när vi gick vid svartån och satte oss på en så fin brygga. Dit ville han. Det roliga var att det var det jag hade planerat och vi rullade precis in på en parkering då. Han blev så glad när han hoppade ur bilen.
Vi packade upp filt, handduk, picknick och tog av oss tröjorna. Solen låg på, vattnet var spegelblankt och det var så skönt och vara där med honom.
Efter maten gick vi promenad. Långt och länge. Hans mun pratade om allt möjligt och ibland tappade jag bort mig.  I och med att jag har problem med yrsel nu så var det svårt att lyssna på allt som kom ur den där lilla munnen. Haha