Övergiven gård utanför Sura

Ägare finns, men hela gården står övergiven. På ena sidan den lilla grusvägen finns ett loft med jordkällare. Där inne fanns massa glasflaskor och lite annat.
På andra sidan grusvägen ligger hela gården men boningshus, undantagsstuga (det vill säga där den äldre generationen bodde på äldre dar), jordkällare, snickarbod, ladugård och mycket mer.

Min önskan är att kunna gå in i boningshuset och ta mig upp på vinden. Det är där alla skatter finns. Bortglömda och dammiga.

Här är "vet inte vad det heter" loftet/boden/stugan från det håll man kan gå in. Den ligger på en sluttande kulle. På andra sidankullen som är mycket längre ner finns en dörr som leder in i en jordkällare. Dörren går inte att få upp mer än man kan kika in, då grästuvor har växt för.

Jag vet inte vad detta kan ha använts till med tanke på att det ligger på andra sidan grusvägen/bilvägen. Det drar här inne... Höhö

Vad är det där med nät på? Någon som kan, så skriv gärna några rader.

En gång en mycket vacker entré upp till de två husen.

Numer inte så välkomnande...

Den mindre stugan som jag antar är en undantagsstuga. Vid 1900-talets början fick de äldre bo i undantagsstuga eller ett undantagsrum hos den yngre generationen.

Här har något tagit sig in genom att ta bort en bit av dörren. Inte vågade jag krypa in där själv inte.

Loftdörren står inbjudande öppen och välkomnar. Men hur tar man sig upp?

JAG ÄGER också DE GRÖNA GADRINERNA! Hahaha. Har fått ett par av farmor. De används ibland.

Kort taget genom fönstret.

Min farmor hade sånna där rejäla stabila dörrar. Likadana handtag på också. Även elen känner jag igen från min barndom när jag var hos min farmor.

Inte alls ovanligt att både tak och tapeter tappar fäste och faller ner när något står övergivet. Huset gråter kanske.

Så, nu går vi vidare till snickarboden.

Det här skulle Pettson gilla. Här kan han göra uppfinningar;)

Till kommande sportlov...

Låset på snickarboden.

Jag har klistrat ihop olika bilder i Paint. Hoppas jag imponerade på er. Som en panoramabild.

Nu är det dags att visa boningshuset, alltså det ombonade huset där man bodde.

Trofast är numera ensam. För länge sen stod det krukväxter på fat bredvid honom. Ibland ströks det en dammvippa mellan hans öron.

Man får titta ett tag innan man ser det...

Lägg märke till alla fina snirklar och detaljer. Lägg även märke till myrstacken på trappan innehållandes stora skogsmyror. Här tar sig ingen förbi.

Bild tagen gnom ett fönster på kortsidan av huset.

Tyvärr såg man inte in genom alla fönster för det var gardiner fördragna.

Med nöd och näppe en liten bild från köket. Det är genom fönstret med hunden i, på framsidan. Mycket buskar och myror i vägen.

Man såg inte in i jordkällaren pga. det var så mörkt där inne. Hade behövt en ficklampa. Sen låg det massa gamla löv i hela den lilla nedförsbacken ner och man vet inte vad som finns där under. En fälla? En orm? Ett hål?

Ett varv runt ladugården ska vi ta också. Undra hur många vintrar det där taket kommer överleva?

Genom fönstret längst till vänster...

...hade någon räknat något. Vad är räknat? Det gav mig kalla kårar längs ryggen. Något sa mig att det inte var sedda vitsippor mellan april-maj man räknat.

Baksidan. Här kan man köra in och ut med stora maskiner.

Pump.

Kortsidan av ladugården. Längre fram var det helt öppet in.

Den röda grejen med däck på. Vad är det?

Så där ja. Hoppas ni gillade bilderna och rundturen.

I sommar blir det fler ställen.