tisdag 11 februari 2014

Morfar och Tonno skruvar på saker

Min pappa har varit här och hjälpt mig med dörrhandtaget. Det har varit sönder sedan 2013 men jag är ju inte hemma så ofta, så har inte hunnit ta tag i det. Pappa upptäckte att låsringen inte var glapp, sönder eller dålig, utan helt enkelt saknades. Vi måste tappat bort den när vi skruvade isär handtaget när vi målade dörren i somras.

Men idag, förutom second hand och plugg, så har jag varit och fixat en ny låsring. Men pappa får faktiskt hjälpa mig sätta dit den.

 

Min pappa hittade på värsta historien för Antonio. Antonio satt i morfars  knä med stora ögon. Morfar berättade om en stor fågel som han hade träffat på parkeringen . Fågeln skulle upp och hälsa på Antonio. Fågeln, som var en hel famn stor, (vet inte om den flög eller tog hissen upp) gick upp till våran loftgång. Den pickade med näbben på ytterdörren, men Antonio hörde inte att fågeln knackade på, så han öppnade aldrig dörren. Fågeln flög ner till morfar igen och var ledsen.

-          Antonio öppnade inte.

Morfar frågade Antonio om han skulle hälsa till fågeln att komma igen imorgon. Antonio ville det och då skulle han öppna dörren.

 

Så, ni kan ju gissa hur min barndom var. Kom ju till skolan och sa både det ena och det andra. Allt ens föräldrar säger är ju sanning. Det vet ni va?

Sen när man  börjar i skolan är allt fröken säger mest sant, sen det ena mamma och pappa säger.

Så om man äger tillsitt barn: ät inte för mycket ris, då gror det i magen på dig. Då betyder det att om man äter för mycket ris så kommer det börja växa i magen. Punkt slut.

2 kommentarer:

  1. Haha ja jag höll ju nästan på att ta med mig en autograf från tandfen(som egentligen va min mamma med väldigt krokig och skakig handstil) till skolan.. *asg* herre gu säger jag bara...

    Sjukt fina tavlor du hittade för vrakpris i inlägget här nedan... !! Vilket fynd

    SvaraRadera
    Svar
    1. OMG va roligt!!! Hahaha. Dina vänner hade skrattat åt dig, medans du verkligen trodde på detta. Jag vet inte om alla föräldrar vet om det här med att allt de säger är så mycket sanning det kan bli.
      Jag gick till skolan och berättade allt tokigt min pappa hade varit med om som barn. Hälften var väl sant.
      Jag minns så väl att han hade berättat att han gick i skogen och hade hittat ett litet hus. Där i bodde det små vättar. De hade små möbler gjorda av kottar och pinnar. Detta trodde jag på och berättade för mina kompisar.

      Det var ju inte så att jag hittade på eller ljög. Jag trodde ju faktiskt på detta. Haha

      Radera