Utflykt till Strömsholm

Igår eftermiddag åkte familjen till Strömsholms slott. Antonio somnade på vägen.
Vi åkte bort från solen i Västerås och molnen blev mörkare ju närmare målet vi kom. När vi kom fram var det lite kallare än när vi satte oss i bilen men helt okej utflyktsväder i alla fall. Vi promenerade längsmed slottet och vattnet. Det var jättevackert.

Sen vände vi och gick tillbaka för jag ville gå åt ett annat håll. Vi korsade parkeringen där vi hade våran bil och då sitter det några män på en trappa till ett stort hus längre bort. En hund sitter med dem och ser Hiro och börjar sakta lunka mot oss. Ägaren går efter hunden. Vi stannar till och jag frågar högt till ägaren som fortfarande är längre bort om hunden är snäll och om jag kunde släppa kopplet på Hiro. (Alltså hunden var gammal, lung och gick jättesakta) Ägaren svarade ja, så jag kopplade loss min hund som till en början började skälla på hunden som var sååå mycket större än honom själv. Jag satte mig ned men Hiro var rädd. Jag tog upp Hiro och ställde mig upp. Efter ett tag kunde jag släppa ned honom och då var han lugn och nosade på den stora hunden. Vi pratade lite med hundägaren som även han vara mycket lugn och trevlig.

Det började dugga och mannen med hunden vände om. Han gick mot sina vänner som satt ute på en trapp till längre bort. De hade kompisträff över ett varsitt glas wisky. Antonio vinkade och tjoade. En av männen kom gåendes mot Antonio. När han kom fram frågade han om han fick bjuda Antonio på en klubba. Tack snälla, svarade jag men han är bara ett år och 4 månader. Va snällt av dig att fråga Antonio i alla fall. Då ruskade mannen om Antonios hår och sa, då får det bli nästa år Antonio. Sen gick han tillbaka till trappen.

Det började spöregna och Gabriel sprang till bilen och lastade in paraplyvagnen medans jag höll efter Antonio som såg förvånad ut och höll ut händerna ”vad är det som händer”. Han tyckte det var roligt med regnet för regn = vatten och han älskar vatten. Jag ropade till Gabriel att hämta min kamera och lägga den i bilen för nu gick Antonio åt motsatt hål än vad bilen låg. Jag ville inte springa efter honom med kameran i regnet utan Gabriel fick hämta den först. Antonio gick mot männen på trappen och jag kom efter med hunden i hälarna. Sen kom Gabriel som lämnat kameran i bilen. Jag skulle hämta Antonio för vi skulle till bilen för att åka hem. Regnet öste ner. Det var varmt härligt sommarregn som inte blåser i ansiktet, utan regnar rakt ner så man blir genomvåt i håret och kläderna. Då ropar en av männen, kom in här istället. Vi sprang dit och jag böjde ner ansiktet och försökte skydda mig genom att hålla luvan ovanför huvudet. Så fick vi komma in i något jag tror var ett gammalt världshus, men en av männen bodde även i där. Jag vet inte om det var flera familjer som bodde i huset eller om det även var en restaurang. Sak samma. Herrarna pratade om galopp och tyckte vi skulle börja gå och titta på det. Vi fick en bok om galopp av mannen som bodde i huset. Så himla fint av honom.

Regnet avtog lite och vi gick ut. Antonio hittade en stupränna. Där satt han och la saker upp i röret som sen rann ut. Så la han upp nåt igen och skrek av förtjusning.

Alla var så snälla mot oss. Vi stod och pratade med dem rätt länge medans Antonio och Hiro sprang runt på gården och lekte.

 Sen sa vi adjö och gick till bilen och packade in alla, (barn och hund), och åkte hemmåt.