Jag har
städat i 6 timmar i sträck idag. Tänkte att det kommer ju barn på kalas som ska
krypa här hemma, så varje hörn och list har jag skurat. Toan tog längst tid.
Har tvättat, skurat, och tvättat badrumsmöbler med klor och mirakelmedel. Vill inte att gästerna ska tycka något är
lite småäckligt när de ska kissa. Nu kan man om man så vill slicka på
toalettstolen. Invändigt och utvändigt. Finns inte en fläck eller bakterie där.
Imorgon fortsätter städandet men då påbörjas även pyntingen inför alla kalas.
Har köpt färgglada vimplar att hänga i taket. Har köpt balonger och
partyhattar. Hoppas bara jag hinner med både städning och pyntning.
På Antonios
kalas blir det inte bara kaka och tårta utan mer mat och plockmat. Finns många som
inte tycker om tårta (som jag) och då är det ju tråkigt om det är det enda som
serveras. Sen blir man lätt hungrig när alla äter. Så på Antonios kalas finns
det lite tårta och kaka, men även baguette med olika ostar till. Pastasallad
med ost och skinka, köttbullar och sen även rån med diverse pålägg. Jag tror
det kommer funka till både vuxna, barn, och bebisar. Ska ju finnas något för
alla.
Gud- du är verkligen en såndär dröm-hustru! ^^ .. Jag funderar ofta på en sak.. Diskuterar med andra vänner osv.. Och eftersom jag dagligen läser din blogg, är jag nyfiken på vad du tycker om det hela.. :) ... Till våren börjar nämligen min äldsta son i skolan (0-1:an som det heter, alltså 6-7åringar).. Han har varken gått på dagis eller fritids, eftersom jag alltid har varit hemma (har även yngre barn). För mig har det varit en självklarhet att ha honom hemma, då jag varje dag lagar mat till mina barn, tar hand om dem, vi hittar på roliga saker, utflykter osv, dem har massa barn att leka med på gården här utanför, så han är ute med kompisar varje dag ändå! Ändå är det många som värkar höja på ögonbrynen över detta.. Säger att dagis är livsviktigt både för den sociala biten men också för lärandet.. Men då kan jag säga såhär, många som går på dagis kan nästan inte ens prata, lärarna har fullt upp med 20st andra barn och kan omöjligt endast vara med en! Här hemma läser vi och övar på ord och skrivning osv, och jag kan ägna nästan all min tid åt endast honom! Han är väldigt begåvad och kan redan skriva lätta ord, uttalet är perfekt osv. Han leker med kompisar varje dag så social är han också! Jag känner att han får all tid han behöver, men hade jag däremot haft honom på dagis hade kanske ingen brytt sig om honom, eftersom dem som sagt även måste vara med dem andra barnen. Jag ser heller ingen skillnad att leka med barnen på hans dagis dag ut och dag in, eller leka med alla 20-talet ungar som springer runt på våran gård dag ut och dag in.. Självklart är detta upp till var och en hur man vill göra, men jag tycker det känns så fel att många höjer på ögonbrynen för att man inte vill sätta in sitt barn på dagis så fort den fyllt 1 år, mina barn kändes så små då så jag ville inte ens lämna dem ifrån mig för jag kände att dem inte var redo i den åldern! Inte när dem var 2, 3 eller 4 heller för den delen! Nej jag tyckte 6år var en alldeles lagon ålder för dem att släppa taget och gå in i skolans värld!! Så nu är jag som sagt nyfiken på hur du tänker kring denhär saken :) Tänker du gå hemma med Antonio iallafall några år till, eller kommer du sätta in honom på dagis och börja jobba inom en snar framtid? Tror många är nyfikna på hur andra tycker och tänker i denna situation :) Kram till största favvo bloggen!! <3
SvaraRaderaTror detta var längsta kommentaren jag någonsin har fått. KUL!!!
SvaraRaderaDrömhustru? Hum, absolut. Men då måste man vara beredd att hjälpa till med allt och även kunna ta egna initiativ. Förstå sånt som de flesta tar som självklarheter. Om vi möte på dem två planen så är jag en drömhustru;)
Nu till det du skriver om. Jag tror jag har läst att ett barn behöver sin mamma till åldern 6-7 år. Dagis finns (bla) för att vi ska kunna arbeta.
Jag kan inte vara hemma med Antonio i evigheter även om jag skulle vilja det. Kunde jag vara hemma längre skulle jag nog vilja att han gick på dagis några timmar i veckan för att få chansen att leka med andra barn. (Vi har inte 20 andra barn på våran gård).
Antonio är mogen för dagis. Men jag är livrädd för att personalen ska glömma honom bara för att han är så lugn och snäll. Vi planerar dagis innan sommaren.
Folk kommer alltid höja på ögonbrynen. Så är det ju. Men jag ser ingen skillnad i ditt fall, och barn som går hos dagmamma. Utomhusaktiviteter, innelek och lek med andra barn. Allt det nämner du. Om någon frågar kan du ju säga:
De går hos dagmamma.
Jaha, vart?
Hemma hos mig;)
(nej då, skoja. Vet ej vad man ska svara så det blir tyst)
Om du känner dig jälvigt nöjd med dina barns vardag och vet att de har det sååå bra så kan du inte ha fel. Jag känner att Antonio har det bra. Hans rum, det vi gör, utflykter och hur jag är mot honom. Jag ser hur han utvecklas och hur glad han jämt är. Jag vet att jag är väldigt förstående mot honom. Pedagogisk och vet mycket om hur små barn fungerar och tänker. Fick inte alla läsa sånt i skolan?
Massa kramar